Inte nöjd

Vaknar upp efter gårdagens vårrus och är inte alls nöjd. Ont i höften och känner att det gick dåligt rent ut sagt. Visst, jag nådde mitt mål på 30 minuter men det kändes tungt, tyngre än vanligt och jag känner mig i urusel form. Hade egentligen hoppats på runt 28 minuter, en fart som jag tidigare sprungit i utan jättestora problem. Men nej. Det var tungt, det var jobbigt och jag är i skitform.

Bokar därför in spinning på lunchen idag. Måste förbättra den där jävla syreupptagningsförmågan.

Inte nöjd

Vilar mig i form

Uppladdningen har, eh, inte börjat.

Försökte mig på en runda i spåret igår men kunde knappt andas p ga snor och knappt springa p ga ont i höften. Vilket betyder att jag får vila mig i form till vårruset nästa vecka. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig eftersom planen var att springa snabbt (eller tja, snabbt för att vara jag).

Nu får jag väl köpa Voltaren gel för att försöka bli av med smärtan i höften och se vårruset som en liten uppvärmning inför Blodomloppet där jag tänkte springa 10 km, hur det nu ska gå…

Vilar mig i form

Vilken befrielse!

Idag tog jag mig i kragen, packade ner löparskorna i väskan och sprang en runda på lunchen. Livet just nu har liksom lite satt stopp för träning på kvällstid så jag får utnyttja den tid jag har helt enkelt.

Jag hade lite ångest innan eftersom det är några veckor sedan jag sprang sist och jag behöver komma i form till vårruset. Tänkte att jag skulle få börja om från noll men istället höll jag snabbaste snittiden hittills!

Det kändes sååååå skönt! Löpning är minsann den bästa drogen. Nu är jag glad igen

Vilken befrielse!

Som en bergochdalbana

Det känns som om det är nåt knas med min energinivå. Det går liksom upp och ner och är aldrig på en stabil nivå.

Innan vi åkte till London hade jag hur mycket energi som helst och just nu är det som om jag har gått med huvudet rakt in i en stenvägg. Kanske kan bero på att jag har tränat mycket mindre de senaste veckorna? Eller så är det pollen. Eller vårtrötthet. Eller… eller…

Egentligen skulle jag behöva komma igång med löpningen igen, vårruset är ju den 29/5 och då vill jag göra en bättre tid än förra året (läs kring 28 minuter) men jag kan ju inte gärna tänka in farten i benen så det är väl bara att ta på sig löparskorna och ge sig ut i spåret igen.

Just nu kan jag dock inte ta mig iväg eftersom älsklingen är borta och spelar skivor och jag är hemma själv med tjejerna. Vi kör lördagsmys deluxe med kyckling, potatiskroketter, sparris och pepparsås och så lite kladdkakeglass till efterrätt. Den är så god så att jag lätt skulle beställa den som min sista måltid om jag nån gång skulle hamna i amerikansk dödscell (eh, långsökt).

 

Som en bergochdalbana