Aj aj

Eftersom min fot känts helt ok de senaste gångerna jag sprungit tänkte jag att det var dags att testa med lite fart idag. Planen var 5×400 intervaller i snabb fart med 800 m jogg mellan men redan när jag kom ut kände jag att foten inte var riktigt bra. Efter ett varv i snabbt tempo var det helt kört. Jag testade ett varv till men det gick inte och jag fick linka tillbaka :(.

Så nu lägger jag snabbskorna åt sidan och fortsätter lunka tills foten känns helt bra (när nu det blir). Får se om jag hinner träna nåt inför halvmaran eller om jag bara ska satsa på att ta mig runt.

20120804-095047.jpg

Aj aj

Ingen mästare i tålamod

Jag som tyckte jag hade kommit igång så bra med min löpning. Det går bättre, jag springer både längre och snabbare, och min standardrunda (den jag springer mest för att det är skönt) som tidigare låg på 5 km ligger idag runt 7. Men så var jag ute och sprang en lunchrunda på jobbet i onsdags och efter det hade jag lite lite känning av ont i foten. Inte så farligt, mer som att jag var stel.

Smart som jag var tog jag också en morgonrunda på 7 km dagen efter och då blev det bara värre och värre och värre. Eftersom jag ju ändå var tvungen att ta mig hem och inte kunde sluta springa när jag väl kommit ut var det så illa att jag knappt kunde stödja på foten. Så fort jag satte i framfoten var det som en strålande smärta gick rakt genom foten och ut i tårna.

Efter att vila och voltaren gel inte hjälpt så speciellt bra tog jag mig i kragen och gick (cyklade) till närakuten i lördags morse. Där konstaterades att det inte var någon stressfraktur men väl en klassisk överansträningning i framfoten. Det är alltså en nerv som går ut till tårna som är i kläm.

Blev ordinerad en veckas vila och ipren. Inga promenader, inga shoppingrundor, absolut inga löprundor. Och när smärtan är över och jag känner att jag kan börja springa igen måste jag ta det luuuuugnt. Där har ni en utmaning.

kan vara mina fina skor som är boven i dramat, eller snarare att jag har gått från häl till framfotslöpning

 

Ingen mästare i tålamod

Är huvudet dumt får kroppen lida

Efter förra veckans lunchlöpning fick jag lite ont i höften. Inget jag tänkte speciellt på men det har hållit i sig och känts i några dagar. Idag blev det ett nytt lunchpass och jag kände av höften mer och mer under rundan men envis som man är vill man ju liksom springa klart iallafall.
Nu har jag så ont att jag knappt kan stödja på vänster ben.

Där rök det träningsupplägget

Är huvudet dumt får kroppen lida