Hälsning från sjukstugan

Här hemma snörvlar vi ikapp nu. Lea har varit hemma från skolan och jag har jobbat hemifrån soffan idag, samt nysit och snörvlat och haft jordens värsta huvudvärk. Fast jag kom på att jag inte druckit nåt kaffe sedan imorse så det kanske kan förklara en del.

Förutom att jobba och snyta mig har jag nu äntligen kommit mig för att sätta upp mina fina nyinköpta julstjärnor från Designtorget. Ljusår snyggare än förra årets! Dessutom har jag nätshoppat några julklappar och beställt en poster till vår tomma ram. Så nu slipper vi skämmas för IKEA-installationen i jul ;).

Det blev den här tjusiga tavlan från the poster club. Den kommer göra sig superbra bredvid benen och måsarna…

poster

 

Annonser
Hälsning från sjukstugan

Sköna maj välkommen?

Juli 2014... kommer ni ihåg?
Juli 2014… kommer ni ihåg?

Kan vi komma överens om att maj inte har varit nån höjdarmånad? Men nu stryker vi ett streck över det hela ok?

Sköna maj, du är välkommen nu om än lite sent. Strunta i isvindar, förkylning och magsjuka. Allt är förlåtet. Vi börjar om…

Ligger i soffan med en bultande huvudvärk som jag tror beror på kombinationen vätskebrist (orsakad av magsjuka) och kaffebrist (orsakad av magsjuka) och längtar mest efter att få gå och lägga mig tiiiidigt och vakna pigg och stark imorgon.

Den här våren har som sagt inte varit nån höjdare utan mest känts som en evig trötthet toppad med en flera veckor lång förkylning och så lite magsjuka på det. Energin som jag kände förra helgen känns nu mest som ett avlägset avbrott i det trötta, tråkiga, kalla.

Men… jag slänger inte in handduken för det. För nu är vi faktiskt snart i slutet på maj och vi närmar oss Juni! Bästa månaden på året. Försommar, födelsedagar, femester! Vad mer kan man se fram emot egentligen?

Just nu ser jag fram emot en härligt lång skön löptur utan huvudvärk, illamående eller snorande. Och sen en till, och en till, och så kanske ett par tre till varje vecka… Lite rutin i träningen, det ska väl inte vara för mycket begärt?

Juni, here I come!

Sköna maj välkommen?

I min bubbla

skog

Väntar på att vårdcentralen ska ringa så att jag kan boka en tid för att kolla upp vad det är jag har råkat ut för. Över en veckas sjukdom och snart behöver jag läkarintyg om jag inte ska  behöva släpa mig till jobbet. I nuvarande tillstånd känns det oöverstigligt. Mest vill jag bara bli frisk. Slippa känna att min kropp är svag och sjuk och inte orkar. Ge mig penicilin eller vad som helst, i nuvarande tillstånd skulle jag kunna ta vad som helst, och jag som tyckte förra veckan var jobbig.

Så livet fortsätter men jag stänger in mig i min bubbla, fast besluten om att komma ut frisk och stark. Hoppas på rekordsnabb förbättring nu fast det ser mörkt ut. Lever på ipren och mucoangin, Hostar slemklumpar och försöker sova bort huvudvärken. I hopp om att vakna pigg och fräsch. Och PIGG.

Vägrar öppna jobbmejlen, den får vänta. Jorden går inte under även om det kommer ta tid att gå igenom inboxen när jag är tillbaka. Jag orkar inte. Orkar inte tänka på nåt, måste ta mig i kragen och klä på mig för att hämta i skolan. En kilometer känns som ett marathon. Bara att bita ihop och pallra sig iväg.

Har lovat mig själv en veckas träningspaus. Ingen träning på en hel vecka. Minst tre dagar som helt frisk innan jag anstränger mig det minsta lilla. Kommer bli svårt att motstå en skogsrunda om jag känner mig bättre till helgen. Tänk skutt över stenar och rötter i en tokgrön skog, med solstrålar som letar sig ner mellan träden…

Men jag vill inte trilla dit och bli sjuk igen, eller gå och snora i oändlighet nu när våren äntligen är här så träningspaus får det bli.

Får roa mig med att läsa race reports från folks Ultra-maror istället, det är min nya hobby. Inget gör mig så tillfreds som att läsa om blånaglar, vilse-springningar och energibrist efter 10 timmars löpning.

Nån gång kanske jag ska ge mig på en ultra-mara. Sen. Det är ju lockande fast kanske bara i tanken. Just nu känns en vanlig marathon helt omöjlig att ge sig på. Precis som en halvmara gjorde för ett par år sedan. Men gränsen flyttas omärkligt längre och längre fram. En mil är bara en mil, och två mil är ju bara två… så fyra komma två? Inte en hel omöjlighet…

I min bubbla

På förkylningsfronten intet nytt

De här lever jag på nu. Jättegoda iaf
De här lever jag på nu. Jättegoda iaf

Igår kväll kände jag mig lite piggare så jag tänkte att jag skulle gå till jobbet idag, men när jag vaknade var det som om jag hade käkat taggtråd och blivit överkörd av en ångvält på samma gång. Inte speciellt trevligt alltså, så det blev att stanna hemma idag också.

Men jag har ju saker att göra och dessutom är jag världens sämsta på att vara sjuk. Jag känner mig onyttig och har inte alls nån lust att ligga still och inte göra nånting även om kroppen verkar säga åt mig att ta det lugnt för minsta lilla ansträngning tar musten ur mig.

Ja det var dagens status, tråkigare blogg får man leta efter.

På förkylningsfronten intet nytt

Där sprack det träningupplägget

cat

Vaknade med bultande skalle och svidande hals idag och insåg att det inte blir nån träning.

Till och med promenaden fram och tillbaka för att lämna Molly i skolan gjorde mig matt och nästintill svimfärdig så det är väl bara att konstatera att årets första förkylning verkar ha hittat hit. Och jag som varken har lust eller tid att vara förkyld. Buhu, roligare saker kan man ju hitta på.

Men nu ska jag bädda ner mig med laptopen i sängen och göra några kundundersökningar klara. Tur man inte har ett fysiskt krävande jobb iallafall.

Där sprack det träningupplägget

Hej halsfluss

Tröstmat
Tröstmat

Har tillbringat två låååånga timmar på infektionskliniken. Men jag klagar inte, är glad att jag faktiskt fick en av de åtråvärda tiderna för annars hade jag fått vänta bra mycket längre på ett besök hos husläkaren.

Besöket började med 45 minuters väntan på att få komma in till doktor Hans som visserligen var både trevlig och rolig men som inte kunde hitta något större fel och förmodade att det rörde sig om en ovanligt elak virusinfektion. Men eftersom jag inte haft någon hosta skickade han iväg mig på ett halsprov iallafall för säkerhets skull.

Sen var det vänta, vänta, vänta igen som gällde. Och ingen väntrumslektyr fanns det heller så jag tillbringade tiden med att googla virussjukdomar (HIV och hepatitB kändes som troliga alternativ) kom så småningom in på cancer och nån immunförsvarssjukdom som lät riktigt läskig. Att vänta länge på vårdcentraler när man har en mobil som enda förströelse är inte att rekommendera om man är lite hypokondriskt lagd.

Till slut fick jag iallafall komma in en andra gång och en förvånad doktor Hans konstaterade att det visst var halsfluss iallafall (som jag misstänkte från början eftersom det gör så satans ont när jag sväljer). Så fick jag penicilin och träningsförbud och nu vill jag mest gråta för att jag missar springcross i helgen :*(.

Men, men. Eftersom jag nu är officiellt sjuk och inte bara inbillar mig tänker jag frossa i lite självömkan, en låda Gyoza och titta på Say Yes to the Dress på TLC.  Och hoppas att halsontet och febern går över fort nu när jag har fått penicilin.

 

Hej halsfluss

Back to life

stuga
Här bor vi nästa vecka, är glad att vi lyckades bli sjuka innan sportlovet iallafall

Har varit i magsjukehell och återvänt, nu något kilo lättare och lite skakis. Men det var otroligt skönt att kunna dricka en kopp kaffe i morse.

Det började i tisdags eftermiddag, under kvällen var jag helt däckad och igår sov jag nästan hela dagen, så fort jag reste mig blev jag yr och illamående. Idag är jag mycket bättre men stannar ändå hemma en dag till från jobbet, mest på grund av smittorisken, är också lite matt och yr men mår ändå mycket mycket bättre. Tur att det går över fort.

Däremot har resten av familjen (utom lillskrutt hon var ju magsjuk redan förra veckan) insjuknat och nu ligger älsklingen i soffan och Lea i sitt rum och sover. Påminn mig att vi ska åka utomlands nästa februari ok?

Back to life