Morgonrunda, morgonrunda, det ska vi ha nu

mel. Björnen sover. trad.

image

Idag var det 1-0 till mig vs latmasken. Jag sprang nämligen min första morgonrunda sedan augusti.

Klockan fem ringde klockan. Jag gick upp, drack en kopp kaffe och gav mig ut. Ynka 4 km i ett makligt tempo men ut kom jag. Det var kolmörkt, kallt (måste fixa vantar ) och benen kändes som sovande björnar. Men skönt var det.

Och av någon outgrundlig anledning var alla barnen glada och pigga (nja kanske inte pigga) och vi landade på dagis en kvart tidigare än vi brukar.

Morgonlöpning är the shit. Uppenbarligen.

Morgonrunda, morgonrunda, det ska vi ha nu

Det blir mörkare


I morse gick jag upp kl 5 för att hinna med en morgonrunda innan resten av familjen gick upp. Då var det fortfarande så mörkt så gatlyktorna var tända. Det går verkligen snabbt nu med höstmörkret men än så länge tycker jag bara att det är mysigt. Jag måste få in morgonlöpningen som rutin så den sitter i ryggmärgen även när det är råkallt och kolsvart ute på morgnarna. Det är så sjukt skönt att börja dagen med en runda.

Dagens runda blev iallafall 7 km i makligt tempo. Körde enligt 5:1-metoden som jag läste om i iForm, den jag tänkte använda på halvmaran. Springa 5 min och gå 1. Foten känns fortfarande men inte värre än att jag kan springa på den. Fast det är frustrerande förstås, att inte kunna ta i av rädsla för att den ska paja igen. Dock hade jag gått in för att ta det lugnt eftersom jag fortfarande är snorig även om jag känner mig mycket bättre i kroppen idag.

Nu blir det frukost och sen ska jag följa med stortjejen till tandläkaren.

Det blir mörkare