400-metersintervaller

   Igår var första dagen på fritids efter sommarlovet och när vi kom hem var Molly helt uppe i varv (medan jag var typ döende av tröttma) . Men istället för att lägga oss på soffan gick vi ut och sprang 400 meter på bana. Jag körde 5 varv och Molly 4. 

Det var varmt och sjukt svettigt i den gassande solen men ack så skönt att springa av sig stress och dåligt humör. Löpning är verkligen en bra medicin, speciellt när man helst bara vill gå och lägga sig och dö en smula.

400-metersintervaller

What doesn’t kill you makes you stronger…



Rubriken är titeln på den sista låten jag spelade på dagens löprunda som bestod av en intervalltrappa och I kid you not när jag säger att de var döden! 

Efter en halvtimme hade jag så mycket blodsmak i munnen att jag trodde strupen skulle åka ut ur näsan tillsammans med snoret och så fort jag kom in vred sig magen i härlig efter-intervall-kramp.

Nu håller jag så sakta på och återhämtar mig men det vore ju lögn att säga att intervaller tillhör min favoritträning även om det är skönt när det är över. Men efter att ha lyssnat massor på marathonpodden tror jag inte heller att intervaller ska vara grunden i min träning och ser glatt fram emot minst tre njutrundor innan det är dags för en nära-döden-upplevelse igen. För oavsett hur mycket jag gillar att rulla fram länge och långsamt så vill jag ju bli snabbare. Men den dagen den sorgen… I helgen blir det långpass!

What doesn’t kill you makes you stronger…