På önskelistan

Snart fyller jag år och får som vanligt frågan av kärleken vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Och ärligt talat så kan jag inte komma på något speciellt.

När jag vill ha något så köper jag ju det själv men samtidigt är jag inte direkt förtjust i att samla på mig saker (jag vet, jag är hopplös att köpa presenter till) så jag får väl ta mig i kragen och fundera över vad jag skulle kunna tänkas vilja ha i födelsedagspresent.

Egentligen önskar jag mig kanske en upplevelse, men jag vet att det är ganska mycket begärt så här kommer en lista på småsaker jag kan tänka mig i födelsedagspresent.

  1. min favoritparfym – Clean warm cotton
  2. Ett par mjuka och mysiga inneskor från Flattered
  3. En elektrisk fotfil till mina hemska fötter
  4. En härlig nackkudde från Muji
  5. En fin klocka från Triwa

clean-warm-cottontriwaflattered

På önskelistan

Firar födelsedag

Lea

I morse gick vi upp och tog första pendeln till stan för att sen ta tåget upp till Dalarna och just nu befinner jag mig i liggläge i en säng i Hundfjället. Det hela är nämligen födelsedagspresent till världens bästa 11-åring som fyller år just idag. Och som det visar sig ÄLSKAR att åka skidor. Jag vet inte vem som är lyckligast över att få vara här just nu, hon eller jag ;).

4 dagar ska vi vara här. Och åka massor av skidor och njuta av frisk luft och snö. Jag trodde inte jag hade saknat snön men oj vad härligt det är. Dagens resultat blev bara 2 timmars åkning, men det + en låååååång resa verkar ha tagit musten ur oss båda två. Nu ska vi sova. Och drömma sött.

Firar födelsedag

Födelsedagen

Lea-dionne lea-örhängen

Idag har vi firat världens finaste 10-åring som fyller år. 10 år! Hur gick det till? Hur blev hon så stor, och jag så gammal?

Det var iallafall en väldigt nöjd tjej som fick gå och ta hål i öronen idag (present från mormor och morfar). Av oss fick hon ridhjälm och nya ridbyxor. Nu är hon och leker med en kompis (eller det heter väl inte ens leker nu) och ikväll blir det ridning och middag på hennes favorit Hua Dong. Precis som det ska vara en födelsedag alltså. Och här kommer en favorit i repris, kommer fortfarande ihåg det väldigt väl…

När lillan kom till världen

Nyårsdagen var en dag som alla andra. Hade gått 8 dagar över bf och hade så smått börjat vänja mig vid tanken att jag skulle gå minst 14 dagar över tiden och behöva bli igångsatt eftersom jag vid den tiden inte hade haft en endaste liten förvärk.

Jag bestämde alltså att vi skulle städa ut alla julsaker så att vi hade det överstökat innan bebisens ankomst. Sagt och gjort, hela dagen gick åt till att storstäda och på kvällen var vi nere i tvättstugan och tvättade ALLT, mattor, soffklädsel, kuddar. Så det blev en hel del springande upp och ner i trapporna (bor på tredje våningen utan hiss). Om det var detta som satte igång förlossningen vet jag dock inte, men jag lutar nog åt att det var lilltjejen som helt enkelt bestämde sig för att titta ut utan påverkan från någon annan.

Vi gick och lade oss ganska sent och låg och pratade en lång stund så jag somnade nog inte förrän framåt tretiden. Jag vaknade några gånger på natten (som vanligt) och kände att jag hade lite ont i magen, som mensvärk ungefär. Och tänkte jippi! Det kanske är de berömda förvärkarna… nu kanske det blir bebis inom en vecka i alla fall. Tänkte inte mer på det utan somnade om.

Vaknade kl 6 av att det liksom knäppte till och sen blev det alldeles blött i sängen. Trodde först att jag hade kissat på mig eftersom det kom så pass lite (hade förväntat mig att det skulle forsa ut när vattnet gick) men sen när jag gick på toa kände jag att det fortsatte rinna små skvättar då och då. Jag väckte min kära sambo och sa att jag nog trodde att vattnet hade gått och ringde sen in till HS. Barnmorskan jag pratade med var lite tveksam till om det var fostervatten som hade kommit eftersom det inte var så mycket men tyckte att jag skulle vänta och ringa in om det kom mer eller om jag fick värkar.

Bara några minuter efter att jag hade ringt, började värkarna komma igång. Fast jag mitt pucko fattade ju inte att det var riktiga värkar. Jag tyckte inte att det gjorde speciellt ont, och alla hade ju sagt att ”lugn, när värkarna kommer så vet du det, det går inte att ta miste på”. Så jag gick och duschade i lugn och ro och började göra frukost. Värkarna blev lite kraftigare för varje gång och kom ganska ofta vid det laget, men de höll inte i sig speciellt länge så jag tog det lugnt. De skulle ju hålla i sig runt en minut och komma med några minuters mellanrum och eftersom jag tyckte att de var så korta brydde jag mig inte ens om att ta tiden på dem.

Min kära sambo var däremot lite bekymrad och undrade om vi inte borde åka in i alla fall så efter jag hade varit på toaletten nästa gång och upptäckte lite blod i bindan ringde jag in igen och då fick vi komma in.

På vägen i bilen började värkarna bli riktigt kraftiga och det var svårt att sitta still, men jag försökte att inte oroa sambon för mycket eftersom det var mörkt och snöade massor och jag ville inte att han skulle köra så fort. Så jag knep ihop och tänkte att det kommer göra myyyycket ondare sen så det är lika bra att inte börja gnälla i det här läget (??).
Sätesvärmaren i bilen var i alla fall hemskt skön och lindrade värkarna rätt bra.

Vi kom in till HS kl 8 och blev mötta av en barnmorska som undrade om vi skulle på visning av förlossningen, vilket vi förklarade att vi inte skulle. Så vi blev visade in i ett rum och straxt efter kom en undersköterska och en Bm studerande in.

Jag fick ligga med ett CTG på, men jag kunde inte se kurvan så sambon fick säga till varje gång en värk var på väg. Han var helt underbar och hjälpte till och sade åt mig att andas fastän jag helst bara ville knipa ihop och blunda.

Efter en stund kände jag att jag var tvungen att spy, men jag visste ju inte om jag fick gå upp när jag hade CTGn på magen så vi ringde på barnmorskan som kom efter vad jag tyckte var en evighet. Hade hon kommit lite senare så hade jag nog spytt på golvet ;)

Lite förvånad bestämde hon sig för att kolla hur mycket öppen jag var egentligen. Det visade sig vara 5-6 centimeter och hon konstaterade att ”här blir det nog bebis snart”. Så jag fick byta om till sjukhusets underbara kläder och vi flyttades över till ett förlossningsrum. Där hann vi inte vara länge förrän jag ringde på barnmorskan igen och krävde att få lustgas.

Värkarna kom så tätt att jag knappt hann märka att det var någon paus emellan, det kändes som om allt var en enda lång värk. Jag halvsatt / hängde över kanten på sängen, men tillslut hade jag ingen kraft kvar i kroppen så jag låg på sidan och bara kved och andades i masken som gjorde att jag blev helt groggy, men jag ville inte släppa taget.

Jag kände mig fruktansvärt bajsnödig och kunde bara tänka på att jag inte ville bajsa på mig så jag bad att få gå på toaletten, men då sa barnmorskan att ”nej, det går inte, nu ska du börja krysta”. Det tog ett tag innan jag fick igång det eftersom jag mest var rädd för att bajsa på mig och när huvudet nästan var ute sa jag ”nej, det här går inte, jag vill sooooova” fast det gick ju inte av förklarliga skäl.

Sedan krystade jag en gång till och ut kom lilla skruttan. Som bajsade det första hon gjorde. Fick upp henne på magen och jag blev kär. 
Det tog ett tag innan jag kunde få ur sambon om det var en flicka eller pojke, men han var väl lika omtumlad han som jag. 
Hon föddes kl 10:16 precis 4 timmar och en kvart efter att vattnet hade gått

 
Födelsedagen

En underbar dag

Fylla år borde man göra flera gånger om året. Och av någon anledning tycker jag det känns roligare att vara 34 än t ex 22. Känner mig lyckligt lottad över min fina familj, världens goaste ungar, mitt mysiga hem och i höst har jag ett nytt spännande jobb att gå till.

Gårdagen började med frukost och presenter från älsklingen. Fick parfymer, en bok och världens finaste Klematis.

20120629-073832.jpg

På jobbet bjöd jag på glass och jordgubbar med chokladsås och hann springa världens skönaste lunchrunda i solen.

Till middag blev det sen grillad entrecote med klyftpotatis, halloumi och sparris. Och som pricken över i åkte tyskarna på stryk i fotbollen.

Så kan man ha det varje dag…

En underbar dag

För fyra år sedan

Hade jag nog precis gått ut på en promenad på söder för att kicka igång värkarna. 13:07 föddes vad som idag är världens charmigaste fyraåring. Hon blev uppvaktad med sång och paket i morse men det stora paketet (en cykel) väntar vi med till ikväll.

Här bjuder jag på en liten flashback.

När Molly kom till jorden

Vaknade 7 minuter över 3 (kollade på väckarklockan)av något som skulle kunna vara en värk. Inte speciellt stark men olik det vanliga mensvärksmolandet som jag hade haft tidigare.

Försökte somna om men småvärkarna kom tillbaka med exakt 10 minuters mellanrum så efter ett tag bestämde jag mig för att gå upp istället. Gjorde lite kaffe, satte mig framför datorn och väntade på att bageriet skulle öppna eller på att värkarna skulle bli starkare.

Vid sextiden hade värkarna blivit lite starkare men kom fortfarande med 10 minuters mellanrum. När sambons väckarklocka ringde upplyste jag honom om att han inte behövde åka till jobbet.

Gjorde i ordning stora tjejen och lämnade henne på dagis innan vi åkte till bageriet och handlade färska frallor.  På väg in till bageriet fick jag en jättevärk som fick mig att hänga mig på bilen så sambon fick gå in och handla medan jag stod utanför och flämtade. Tydligen gjorde gubbarna inne på bageriet stooora ögon.

Efter frukosten ringde jag in till Huddinge som förstås hade fullt just då men jag fick en plats på Sös istället och eftersom förra förlossningen gick fort fick jag komma in när jag kände för det.

Packade ner väskan, ringde och förvarnade svärföräldrarna om att de skulle få hämta på dagis och begav oss iväg till Sös.

VI kom in till Sös vid 9-tiden och blev tilldelade världens bästa barnmorska, men självklart självdog värkarna när vi kom in och jag hade bara två mesiga värkar under tiden vi tog CTG. Eftersom jag var öppen 3 cm fick jag bestämma om vi skulle gå ut och ta en promenad eller åka hem och komma tillbaka senare. Jag valde promenaden och vi begav oss ut på söder. Vädret var jättefint med strålande sol och det kändes lite sjukt att gå omkring med vetskapen om att det snart skulle komma en bebis till oss.

Värkarna kom igång igen på en gång när vi lämnade förlossningen och under den timme vi var ute och gick blev de allt starkare och kom allt tätare. Till slut var jag osäker på om jag skulle klara av att gå de få hundra meterna tillbaka till förlossningen eftersom jag var tvungen att stanna och flämta mig igenom varenda värk.

Vid halv tolv var vi tillbaka på förlossningsrummet och undersökningen visade att jag var öppen 5-6 cm. Vid det laget kom värkarna med ungefär två minuters mellanrum. Uskan undrade om jag ville ha lustgas men jag ville hellre ta ett varmt bad så så fick det bli. Att glida ner i det varma vattnet var otroligt avslappnande även om värkarna fortfarande gjorde ont. Badet gjorde att värkarna kom med lite större mellanrum och jag kunde slappna av lite mer men efter en timme började trycket nedåt bli outhärdligt och jag ålade mig upp ur badet på nåt sätt.

Tillbaka på förlossningsrummet testade jag lustgasen men ratade den eftersom jag bara blev snurrig och inte kunde koncentrera mig på att hantera värkarna. Istället brölade jag mig igenom värkarna med hjälp av lite ryggmassage från sambon. Blev erbjuden EDA men ville veta hur mycket jag var öppen och då visade sig att jag var öppen 10 cm med buktande hinnor.

Min underbara barnmorska frågar om jag vill att hon ska ta hål på hinnorna och det vill jag ju. Vid det laget vill jag verkligen bara ha ut bebisen. Så hon tar hål på hinnorna så vattnet går. Då är klockan 13:00. När krystvärkarna sätter igång känns det som om jag ska explodera men jag trycker på ändå eftersom jag vet att det är enda sättet att få slut på eländet och 13:07 kommer lilla Molly ut med ena handen bredvid kinden.
Krystandet var häftigt men gjorde fasansfullt ont. Vid varje krystvärk skrek jag rakt ut ”nej det här går inte!” samtidigt som jag krystade på, men hade inte barnmorskan peppat mig att faktiskt trycka på så hade jag nog knipit ihop fortfarande. Och helt otroligt nog sprack jag ingenting den här gången och kände mig som vanligt i underlivet bara någon dag efteråt.

Molly uppmättes till 3490 gram tung och 48 cm lång och en kopia av sin storasyster (som ju faktiskt är sötast i världen 😉

sista bilden på kalaskulan
Och första bilden på Mollenbollen
För fyra år sedan

Önskar mig något onödigt

Det närmar sig födelsedag, och i år tänker jag för allas skull göra en riktigt ordentlig önskelista. Inte för att jag är kräsen och så, jag är glad bara jag får en present eller några grattis på Facebook. Men jag skulle nog bli lite extra glad om jag fick nåt onödigt. Vad som helst bara det är onödigt, något som jag inte behöver som t ex en dammsugare eller ny eltandborste utan något som är bara, just onödigt.

Här är exempel på onödiga saker jag skulle kunna tänka mig att få i ett litet paket 

En onödigt spännande bok

En onödigt dyr parfym

Ett onödigt fint halsband

En onödigt snygg tröja

Önskar mig något onödigt