Om facebook, edgerank och lite marknadsföring

like

Ingen som jobbar med marknadsföring, sociala medier, PR eller nåt annat som har det minsta med digital kommunikation att göra har väl undgått debatten om Facebooks nya edgerank som inneburit drastiskt sämre räckvidd för företagssidor på Facebook.

Vissa tycker att företag helt enkelt ska skita i Facebook som kanal. Andra att det aldrig har varit lättare att använda Facebook för marknadsföring. Och en tredje grupp upprepar (som alltid) att företag måste börja göra bättre innehåll. Tveklöst är iallafall att den som använder samma sociala-medie-strategi idag som för ett år sen ligger lite efter i utvecklingen.

Här kommer mina tankar kring de tre vanligaste ståndpunkterna.

  1. Företag måste bli bättre på att göra intressant innehåll!

    Sant och falskt. Att ens innehåll delas på Facebook och inte bara gillas är viktigt om man vill fortsätta få organisk spridning på sitt innehåll. MEN i min värld är det inte delbarhet som definierar bra innehåll. Därför kan företag ha jättebra och relevant innehåll som aldrig delas eller knappt ens gillas. Och tvärtom, en bra designad rubrik, bild och text kan få enorm spridning utan att behöva vara speciellt bra eller tillföra något annat värde än en stunds tidsfördriv.

    Till skillnad från sk klickmonster som är designade för att folk ska sprida det kan bra innehåll tillföra ett värde för användaren utan att denne känner sig sugen på att dela det.

    Som exempel tar jag mitt gym. De brukar lägga upp sitt gruppträningsschema på sin Facebooksida. Något jag uppskattar då de har en seg och inte mobilanpassad sajt och jag hellre går in på deras facebooksida och kollar schemat. För mig som medlem är det värdefullt att hitta schemat på facebook men jag kommer aldrig dela det med mina vänner som inte tränar på gymmet. Det betyder inte att det är dåligt innehåll. Däremot skulle jag uppskatta (och dela) om de började lägga ut träningstutorials på sin sida. Det ena utesluter inte det andra.

  2. Facebook vill få företagen att betala mer för att annonsera istället för att de ska få gratis spridning.

    Sant. Facebook är ett företag som vill tjäna pengar så klart att de vill att företagen ska annonsera. En bra jämförelse är väl den med google adwords jämfört med organisk söktrafik.

    I begynnelsen fanns google (vilket inte är riktigt sant för i begynnelsen fanns Altavista men låt oss inte börja där) och all söktrafik var gratis och det gällde bara att optimera så bra man bara kunde för att hamna i kundens synfält. Sen började google ta betalt för annonsering och säkerligen var det en hel del företag som knorrade över det som idag lägger en hel del pengar på SEM.

    Idag samexisterar SEM och SEO och ingen tycker att det är speciellt konstigt.  Precis samma utveckling ser jag på Facebook och jag undrar om den som knorrar över Facebooks annonsmodell har samma syn på sin sökordsannonsering?

    Istället för att titta på kostnaden kan det kanske vara läge att titta lite mer på KPIer och ROI? Om man inte vet vad man har för syfte med sin Facebooknärvaro kanske man ska börja där innan man gör sin strategi.

  3. Att lägga pengar på Facebookannonsering är att slänga pengarna i sjön.

    Falskt. Och jag undrar faktiskt om den som påstår att Facebookannonsering är bluff faktiskt har jobbat med det i praktiken. Den senaste tiden har det hänt massor när det gäller annonsformat och möjligheter till segmentering på Facebook. Inte nog med att jag för en väldigt blygsam summa kan välja att annonsera på Facebook så finns det i princip oändliga möjligheter att styra mitt budskap exakt till den målgrupp jag vill nå, oavsett om de gillar min Facebooksida eller inte.

    I mitt jobb har jag ingen annanstans hittat så sofistikerade segmenteringsmöjligheter som på Facebook. Och är det konvertering jag är ute efter kan jag enkelt se exakt hur många konverteringar mina annonser har bidragit till och även jämföra olika annonser och segment mot varandra.

    Om det fungerar eller inte ser man då genom att mäta sina KPIer som kan vara ökad trafik, konvertering eller nåt annat som man definierat på förhand. Lätt som en plätt.

Så, min slutsats är att Facebook har förändrats givetvis, och om man ska använda Facebook som kanal eller inte beror på vad man har för mål. Och hur man ska använda Facebook beror också det på vad man har för mål. Men Facebook som gratiskanal har varit dött länge, så wake up and smell the coffee och börja mäta ROI istället för organic reach.

Lite mer läsning:

From growing likes to growing followers

 
Why is Facebook page reach decreasing?

Annonser
Om facebook, edgerank och lite marknadsföring

Åh jag vill åka till Göteborg

Jag har inte varit i Göteborg sedan någon gång i högstadiet. Vi hade en del planer på att åka dit under semestern när vi ändå skulle till halmstad men då var det så tråkigt väder så vi skippade det.

Så idag hittade jag den här facebooktävlingen där man kan vinna en helg i Göteborg (via Mrs Moet) och tänkte att det vore ju toppen!

Nu tror jag inte att jag har sådär jättestor chans att vinna. Sist jag vann något var nog i högstadiet när jag och mina kompisar vann 3 kg pepparkaksdeg i en tävling där man skulle motivera vem som skulle passa bäst som Sveriges Lucia (med motiveringen: Gunde Svan – för att han har så snygg benföring)

Iallafall. Om jag bara kan få typ en tiondel av mina twitterfollowers eller iallafall alla som läser bloggen att gå in och rösta på mitt tävlingsbidrag så kanske jag har en liiiiiten liten chans att vinna tävlingen ändå.

Så snälla rara pretty please, gå in och rösta här. Jag vill verkligen ta med kidsen till Liseberg. Och så vill jag äta reker.

Åh jag vill åka till Göteborg

Sälj det på Fejjan – om reklambranschens dubbelmoral

Jag hade ju tänkt skona den här bloggen från sociala-medie-kommentarer men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.  Det som fångat mitt intresse just nu är sociala-medie-sfärens avståndstagande från Facebook.

Den senaste tiden  har det  surrats mer än vanligt om hur Facebook och Google äter upp vår integritet och hur storebrorssamhället sväljer oss med hull och hår.

Och sedan Facebook köpte upp fotoappen Instagram för den nätta summan av 1 miljard dollar har nu Facebook seglat upp som den största boven i sociala-medie-land. Teorierna går varma om vad Facebook egentligen kommer använda Instagram till och hur det kommer påverka vår integritet på nätet.

Och missförstå mig rätt, jag tycker det är bra att debatten förs och jag tycker att det är en journalistisk skyldighet att granska nätjättarna och ifrågasätta deras makt över våra dagliga liv.

Men (det kommer alltid ett men). Det jag upplever som märkligt är att de som med ena handen tar avstånd från till exempel Facebook (och nu Instagram) samtidigt lär andra (främst företag) hur man utnyttjar sociala medier för marknadsföring och kommunikation.

Jag fattar inte riktigt hur det går ihop?

För mig personligen känns det som att sälja på andra saker som man själv tar avstånd ifrån. Och jo, jag fattar ju att det är så t ex reklambranschen funkar och till viss del sitter jag väl i det själv. Man kanske inte kan tro 100% på varje produkt man marknadsför? Men frågan är om det blir bra då?

Svaret är kanske att man gör det så länge det funkar. Så länge folk hänger på facebook kan man använda facebook som kommunikations- och marknadsförsingsverktyg.

Det är lite som med odling. Man odlar något på en jordplätt tills jorden blir utarmad och inte funkar för odling längre, då går man till nästa.

När facebook är uttömt går man vidare, till instagram, pinterest eller någon annan tjänst med potential för ny och annorlunda marknadsföring, men så länge facebook funkar att odla sälj, lojalitet och buzz på så stannar man kvar oavsett om man själv tror på det eller inte.

Men ändå. Om man inte tror på meningen med det man gör, varför då göra det?  Måste pengar gå före passion i alla lägen?

Sälj det på Fejjan – om reklambranschens dubbelmoral