Skolångesten

Vi var på studiebesök på skolan där Molly ska börja till hösten och nu har jag världens skolångest. Nu går ju Lea på samma skola och därför är det bekvämast att ha Molly där också, samt att det är nära och att de flesta av hennes kompisar på dagis går där. Ändå känns det inte bra i magen.

Jag har ångest för att lämna mitt barn till en förskoleklass med citat ”40 elever, ett lärarlag, fyra mentorsgrupper, men ämnesgrupperna kan vara lite större”. Hon ska alltså från 6 års ålder ha tre olika klassrum, ett antal olika lärare i olika ämnen och slussas runt mellan olika aktiviteter med olika kompisar (och då har jag inte räknat med fritids som hon ju måste gå på efter skolan). Jag förväntade mig nästan att de skulle börja prata om processutveckling och olika organisationsformer när de ändå höll på.

Nu betvivlar jag inte alls lärarnas kompetens. De är säkert jätteduktiga och pedagogiska och kompetenta men om jag blir stressad kan jag bara tänka mig hur det är för en liten sexåring. Jag vill ju bara känna mig trygg med att hon är trygg och att någon ser henne och tar hand om henne så att hon kan lära sig allt det där som sexåringar lär sig. Just nu känns det som om jag kommer lämna henne till ”fabriken skolan” där organisationen kommer före barnet.

Jag vet inte, kanske är det inte så hemskt som jag föreställer mig utan bara dålig kommunikation, men borde inte skolan vara bäst på kommunikation? Det är ju ändå pedagogik de sysslar med.

Så vad är alternativet? Att skicka henne till skolan som ligger en kilometer längre bort men där de har klasslärare fram till trean? Där hon inte har några kompisar (än) och ingen storasyster. Tänk om den skolan inte alls är bättre utan bara längre bort, tidigare mornar och mer krångel. Är det det här som det fria skolvalet är till för?

Skolångesten