Hej livmodern

Vaknade av mensvärk idag, inte superduperjättekul men nu ligger jag i soffan med en filt och en stor mugg kaffe och myser lite och försöker frammana julstämningen fast det blåser novemberstorm och är grått och typ 8 grader varmt ute. Var är frosten och minusgraderna?

Känns som om den här dagen mest bjuder på en massa måsten. Städa överallt där ungarna gått fram som ouppfostrade tornados och slängt sina grejer precis överallt, vika monsterhögen med tvätt, tvätta ännu mer för att bli av med monsterhögen som ligger i tvättkorgen, städa badrummet,  gorma lite på Lea och Molly  som har varsitt rum som ser ut som en krigszon.

Blir trött bara jag tänker på det. Men jag vet ju hur skön känslan är efteråt. När det är nystädat och fint och man bara kan njuta, kanske tända en brasa, mysa av lugnet. Det är vägen dit som är lång.

Men, men, jag har iallafall börjat med att slänga in en tvätt, nu ska jag bara njuta lite mer av mitt kaffe och försöka hitta lite nya fina kläder. Egentligen skulle jag behöva gå bananas och ta mig till typ en personal shopper för min garderob är helt helt fel just nu. Jag har liksom inget att ha på mig och jag vet inte ens vad jag vill ha!

hatt
fashionstatement – tomteluvediadem

Min stil är nowhere to be found och jag slänger liksom på mig första bästa plagg jag hittar som är rent. Fick jag välja helt fritt skulle jag bara gå omkring i typ träningskläder och fleecetröja. Förfärligt oinspirerande helt enkelt. Så finns det nån modefé där ute som har lust att ta sig an ett hopplöst fall vet ni var ni hittar mig.

 

 

Hej livmodern

Skolångesten

Vi var på studiebesök på skolan där Molly ska börja till hösten och nu har jag världens skolångest. Nu går ju Lea på samma skola och därför är det bekvämast att ha Molly där också, samt att det är nära och att de flesta av hennes kompisar på dagis går där. Ändå känns det inte bra i magen.

Jag har ångest för att lämna mitt barn till en förskoleklass med citat ”40 elever, ett lärarlag, fyra mentorsgrupper, men ämnesgrupperna kan vara lite större”. Hon ska alltså från 6 års ålder ha tre olika klassrum, ett antal olika lärare i olika ämnen och slussas runt mellan olika aktiviteter med olika kompisar (och då har jag inte räknat med fritids som hon ju måste gå på efter skolan). Jag förväntade mig nästan att de skulle börja prata om processutveckling och olika organisationsformer när de ändå höll på.

Nu betvivlar jag inte alls lärarnas kompetens. De är säkert jätteduktiga och pedagogiska och kompetenta men om jag blir stressad kan jag bara tänka mig hur det är för en liten sexåring. Jag vill ju bara känna mig trygg med att hon är trygg och att någon ser henne och tar hand om henne så att hon kan lära sig allt det där som sexåringar lär sig. Just nu känns det som om jag kommer lämna henne till ”fabriken skolan” där organisationen kommer före barnet.

Jag vet inte, kanske är det inte så hemskt som jag föreställer mig utan bara dålig kommunikation, men borde inte skolan vara bäst på kommunikation? Det är ju ändå pedagogik de sysslar med.

Så vad är alternativet? Att skicka henne till skolan som ligger en kilometer längre bort men där de har klasslärare fram till trean? Där hon inte har några kompisar (än) och ingen storasyster. Tänk om den skolan inte alls är bättre utan bara längre bort, tidigare mornar och mer krångel. Är det det här som det fria skolvalet är till för?

Skolångesten

Best of sommaren 2013

Nu är sista semesterveckan snart slut och visst känns det lite vemodigt att säga hej då till den här långa härliga sommaren även om jag ser fram emot min favoritårstid hösten. Sommaren 2013 har bland annat bjudit på fantastiskt väder, en härlig kretaresa och många långa grillkvällar. Här är några av sommarens höjdpunkter.

20130818-175535.jpg

20130818-175548.jpg

20130818-175558.jpg

20130818-175606.jpg

20130818-175615.jpg

20130818-175623.jpg

20130818-175630.jpg

20130818-175637.jpg

20130818-175643.jpg

Men trots (eller kanske på grund av) att sommaren varit fantastisk ser jag faktiskt fram emot höst, vardagsrutiner och lite kyligare luft. Jag menar, det finns ju inte mycket som slår en löprunda i höstsol.

Best of sommaren 2013

Samlat energi

En vecka i solen med bad, värme, mat och finaste familjen var precis vad jag behövde. Nu känner jag mig mer utvilad än jag kommer ihåg att jag någonsin gjort. Och så vaknade jag kl 6 i morse också. Pigg som en mört :). Här kommer några favoritbilder från veckan på Kreta.

min favoritposition med utsikt över barnpoolen
min favoritposition med utsikt över barnpoolen
glada ungar
glada ungar
snygg kille ;)
snygg kille 😉
promenad längs stranden
promenad längs stranden
världens goaste Molly
världens goaste Molly
fina Lea
fina Lea
relaxar i skuggan
relaxar i skuggan
vår fina pool på kvällen
vår fina pool på kvällen
strandbild
lite mer strandhäng

 

 

 

 

 

 

 

 

Samlat energi

Musiklördag

Några av boxarna ställdes upp
Några av boxarna ställdes upp
Chillar i en solstol
Chillar i en solstol
Nöjda barn
Nöjda barn

Gårdagen tillbringades utomhus, nere i Rudan. Älsklingen med vänner hade dragit ner högtalare och skivor och körde från kl 13 till 20 ungefär. Vi softade, lyssnade på musik, ungarna lekte, badade och fikade och när vi blev hungriga cyklade jag och köpte pizza. Allt under en ganska så strålande sol.

Mycket lyckad lördag också.

Musiklördag

Påskmiddag in the making

handyman
här står kocken

Vad vi gör en långfredagkväll?

Förbereder påskbuffén såklart. Imorgon är första gången vi har nån form av påskmiddag hemma hos oss. Inte för att vi är några stora påskfirare i vanliga fall men nån gång ska väl vara den första.

På menyn står:

och till dessert en cheesecake med lemoncurd. Det mesta görs redan ikväll och inte av mig. Jag tror jag tar ett glas vin och lyssnar på musik medan mannen slavar i köket…

Påskmiddag in the making

Tar dagen som den kommer

image

Sitter i soffan med ett febrigt och gosigt barn i knät. Lite längre bort ligger det andra barnet med en hink strategiskt placerad nedanför soffan. In case of kräks.

Det är min tredje vab-dag den här veckan och jag börjar vänja mig. Har jobbat klart för idag och när tjejen med 39 graders feber har tröttnat på att kramas ska jag dammsuga köket och torka äggochkaviarrester från bordet. Vad som händer sen får vi se.

Tar dagen som den kommer

Vabruari

Såhär vabbar vi
Såhär vabbar vi

Så sent som förra veckan konstaterade jag att det var längesen mina barn var sjuka. Det fick jag äta upp rätt snabbt. I fredags ringde de nämligen från dagis eftersom Molly hade somnat mitt i mellanmålet  och det visade sig att hon hade rätt mycket feber och var riktigt hängig. Sen har det varit från och till hela helgen, i måndags var jag hemma och imorgon är det min tur igen.

Febern vill inte riktigt ge med sig så nu funderar jag på om man ska gå till vårdcentralen imorgon eller avvakta. När det är såhär brukar det ju röra sig om öroninflammation men hon klagar ju inte på öronont. Svårt det där men jag avvaktar och ser hur det känns imorgon.

Imorgon blir det iallafall lite vobba. Jag har ju haft som regel att inte jobba när jag vabbar men just nu gör jag ett undantag. Har en massa saker jag behöver jobba undan som ändå görs bäst hemifrån och så länge Molly håller sig lugn så är det nog inga problem.

Vad tycker ni, kan man jobba när man vabbar eller ska man strikt avstå?

Vabruari

Födelsedagen

Lea-dionne lea-örhängen

Idag har vi firat världens finaste 10-åring som fyller år. 10 år! Hur gick det till? Hur blev hon så stor, och jag så gammal?

Det var iallafall en väldigt nöjd tjej som fick gå och ta hål i öronen idag (present från mormor och morfar). Av oss fick hon ridhjälm och nya ridbyxor. Nu är hon och leker med en kompis (eller det heter väl inte ens leker nu) och ikväll blir det ridning och middag på hennes favorit Hua Dong. Precis som det ska vara en födelsedag alltså. Och här kommer en favorit i repris, kommer fortfarande ihåg det väldigt väl…

När lillan kom till världen

Nyårsdagen var en dag som alla andra. Hade gått 8 dagar över bf och hade så smått börjat vänja mig vid tanken att jag skulle gå minst 14 dagar över tiden och behöva bli igångsatt eftersom jag vid den tiden inte hade haft en endaste liten förvärk.

Jag bestämde alltså att vi skulle städa ut alla julsaker så att vi hade det överstökat innan bebisens ankomst. Sagt och gjort, hela dagen gick åt till att storstäda och på kvällen var vi nere i tvättstugan och tvättade ALLT, mattor, soffklädsel, kuddar. Så det blev en hel del springande upp och ner i trapporna (bor på tredje våningen utan hiss). Om det var detta som satte igång förlossningen vet jag dock inte, men jag lutar nog åt att det var lilltjejen som helt enkelt bestämde sig för att titta ut utan påverkan från någon annan.

Vi gick och lade oss ganska sent och låg och pratade en lång stund så jag somnade nog inte förrän framåt tretiden. Jag vaknade några gånger på natten (som vanligt) och kände att jag hade lite ont i magen, som mensvärk ungefär. Och tänkte jippi! Det kanske är de berömda förvärkarna… nu kanske det blir bebis inom en vecka i alla fall. Tänkte inte mer på det utan somnade om.

Vaknade kl 6 av att det liksom knäppte till och sen blev det alldeles blött i sängen. Trodde först att jag hade kissat på mig eftersom det kom så pass lite (hade förväntat mig att det skulle forsa ut när vattnet gick) men sen när jag gick på toa kände jag att det fortsatte rinna små skvättar då och då. Jag väckte min kära sambo och sa att jag nog trodde att vattnet hade gått och ringde sen in till HS. Barnmorskan jag pratade med var lite tveksam till om det var fostervatten som hade kommit eftersom det inte var så mycket men tyckte att jag skulle vänta och ringa in om det kom mer eller om jag fick värkar.

Bara några minuter efter att jag hade ringt, började värkarna komma igång. Fast jag mitt pucko fattade ju inte att det var riktiga värkar. Jag tyckte inte att det gjorde speciellt ont, och alla hade ju sagt att ”lugn, när värkarna kommer så vet du det, det går inte att ta miste på”. Så jag gick och duschade i lugn och ro och började göra frukost. Värkarna blev lite kraftigare för varje gång och kom ganska ofta vid det laget, men de höll inte i sig speciellt länge så jag tog det lugnt. De skulle ju hålla i sig runt en minut och komma med några minuters mellanrum och eftersom jag tyckte att de var så korta brydde jag mig inte ens om att ta tiden på dem.

Min kära sambo var däremot lite bekymrad och undrade om vi inte borde åka in i alla fall så efter jag hade varit på toaletten nästa gång och upptäckte lite blod i bindan ringde jag in igen och då fick vi komma in.

På vägen i bilen började värkarna bli riktigt kraftiga och det var svårt att sitta still, men jag försökte att inte oroa sambon för mycket eftersom det var mörkt och snöade massor och jag ville inte att han skulle köra så fort. Så jag knep ihop och tänkte att det kommer göra myyyycket ondare sen så det är lika bra att inte börja gnälla i det här läget (??).
Sätesvärmaren i bilen var i alla fall hemskt skön och lindrade värkarna rätt bra.

Vi kom in till HS kl 8 och blev mötta av en barnmorska som undrade om vi skulle på visning av förlossningen, vilket vi förklarade att vi inte skulle. Så vi blev visade in i ett rum och straxt efter kom en undersköterska och en Bm studerande in.

Jag fick ligga med ett CTG på, men jag kunde inte se kurvan så sambon fick säga till varje gång en värk var på väg. Han var helt underbar och hjälpte till och sade åt mig att andas fastän jag helst bara ville knipa ihop och blunda.

Efter en stund kände jag att jag var tvungen att spy, men jag visste ju inte om jag fick gå upp när jag hade CTGn på magen så vi ringde på barnmorskan som kom efter vad jag tyckte var en evighet. Hade hon kommit lite senare så hade jag nog spytt på golvet ;)

Lite förvånad bestämde hon sig för att kolla hur mycket öppen jag var egentligen. Det visade sig vara 5-6 centimeter och hon konstaterade att ”här blir det nog bebis snart”. Så jag fick byta om till sjukhusets underbara kläder och vi flyttades över till ett förlossningsrum. Där hann vi inte vara länge förrän jag ringde på barnmorskan igen och krävde att få lustgas.

Värkarna kom så tätt att jag knappt hann märka att det var någon paus emellan, det kändes som om allt var en enda lång värk. Jag halvsatt / hängde över kanten på sängen, men tillslut hade jag ingen kraft kvar i kroppen så jag låg på sidan och bara kved och andades i masken som gjorde att jag blev helt groggy, men jag ville inte släppa taget.

Jag kände mig fruktansvärt bajsnödig och kunde bara tänka på att jag inte ville bajsa på mig så jag bad att få gå på toaletten, men då sa barnmorskan att ”nej, det går inte, nu ska du börja krysta”. Det tog ett tag innan jag fick igång det eftersom jag mest var rädd för att bajsa på mig och när huvudet nästan var ute sa jag ”nej, det här går inte, jag vill sooooova” fast det gick ju inte av förklarliga skäl.

Sedan krystade jag en gång till och ut kom lilla skruttan. Som bajsade det första hon gjorde. Fick upp henne på magen och jag blev kär. 
Det tog ett tag innan jag kunde få ur sambon om det var en flicka eller pojke, men han var väl lika omtumlad han som jag. 
Hon föddes kl 10:16 precis 4 timmar och en kvart efter att vattnet hade gått

 
Födelsedagen