Att alltid ligga steget före

 

trippar fram på höga klackar

Jag är inte så bra på att befinna mig i nuet. I mitt huvud är jag alltid ett par steg längre fram. Jag ser liksom det jag vill ska hända innan  jag ens har påbörjat vägen dit. En egenskap som har sina för- och nackdelar. Fördelar för att jag väldigt ofta kommer dit jag vill, men en nackdel är ju också att jag ibland glömmer bort att jag inte är där än och därför blir lätt frustrerad när saker går långsamt.

Så därför övar jag mig på att njuta. Så ofta jag kan av så många saker som möjligt. Det behöver liksom inte innebära en fyrarättersmiddag med gott vin utan kan lika gärna vara solen mot ansiktet, att känna livet i kroppen under en femkilometersrunda, smaken av morgonkaffet, att måla naglarna med fint nagellack. Det är saker som får mig att stanna här och nu.

Men just nu, den där dallrande sista veckan innan semester kan jag känna doften av hösten. Av kall klar luft, nya projekt, våt asfalt mot sneakers, värmande té och stickade tröjor.

Tro mig, jag tyckeer sommaren är fantastisk men är det någon årstid jag fullkomligen ger mig hän åt så är det hösten. Jag ÄLSKAR höst. Både årstiden i sig men även de löften den för med sig.

Hösten är nystart, nya projekt, ny energi och stora drömmar. Det är då min inneboende drivkraft får fritt spelrum och jag är mitt allra bästa jag när jag får blicka framåt, kavla upp ärmarna och sätta fart mot nästa mål. Och nästa mål blir något häftigt!

Just nu befinner jag mig i lite limbo. Det kan vara det som äter upp min energi, får mig att sova dåligt och känna mig som någon ur the walking dead. Jag har nämligen sagt upp mig från ett trött, energislukande jobb (sorry, sånt får man inte skriva men jag gör det ändå)  för att göra något annat. Men vad det där något annat är vet jag inte ännu. Vissa kallar det modigt medan andra skulle säga dumdristigt. Jag har ju både barn och hus och räkningar att betala varje månad. Inte kan jag väl bara säga upp mig?

Sanningen är att jag kanske håller med. Vissa dagar känner jag mig stark och trygg i att det kommer bli bra. Jag har varit på flera intervjuer, träffat massor av olika företag, byråer och rekryterare. Jag har gått vidare med vissa, tackat nej till andra men ännu är inget påskrivet och klart. Den frihetslängtande entreprenören i mig jublar och slickar i mig av egoboosten det ger att sitta och prata om sig själv med möjliga nya samarbetspartners. Kontrollfreaket går bananas.

Vissa  nätter vaknar jag med bultande hjärta och kallsvetten rinnandes nedför bröstet. Vad har jag gjort? Är jag sjuk i huvudet? Varför skulle jag tro att jag är så mycket bättre att jag bara kan gå från ett förvisso själsdödande men ändå tryggt och välbetalt jobb rakt ut i ingenting?  Att gå tillbaka är omöjligt, den enda vägen är framåt.

Hur det slutar återstår att se, men jag ser fram emot hösten med förväntan.

 

Advertisements
Att alltid ligga steget före

2 reaktioner på ”Att alltid ligga steget före

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s