På bättringsvägen!

Ok, jag är väl inte helt hundra än men jag känner mig bra mycket piggare idag än igår (kan ju kanske bero på att jag låg i sängen i princip hela dan igår). Men det börjar klia i kroppen efter att åka till jobbet och efter att springa i skogen (nej jag ska inte springa, lovar) så det är ju ett bra tecken.

Dessutom fick jag ett litet utbrott idag och agression brukar ju vara ett tecken på att energin är på väg tillbaka, så det ser jag bara som positivt.

Visiten till vårdcentralen var dock helt waste of tid och pengar, fick väl i princip rådet att gå hem, käka alvedon och komma tillbaka om jag får feber samt ett uppiggande  ”såna här aggressiva förkylningsvirus kan hålla i sig 4-5 veckor”.

Inte min tekopp direkt. Här ska käkas ingefära, nässköljas och sovas 10 timmar per natt. Får väl gå och lägga mig vid 8 på kvällarna hädanefter.

I´ll be back!

Annonser
På bättringsvägen!

I min bubbla

skog

Väntar på att vårdcentralen ska ringa så att jag kan boka en tid för att kolla upp vad det är jag har råkat ut för. Över en veckas sjukdom och snart behöver jag läkarintyg om jag inte ska  behöva släpa mig till jobbet. I nuvarande tillstånd känns det oöverstigligt. Mest vill jag bara bli frisk. Slippa känna att min kropp är svag och sjuk och inte orkar. Ge mig penicilin eller vad som helst, i nuvarande tillstånd skulle jag kunna ta vad som helst, och jag som tyckte förra veckan var jobbig.

Så livet fortsätter men jag stänger in mig i min bubbla, fast besluten om att komma ut frisk och stark. Hoppas på rekordsnabb förbättring nu fast det ser mörkt ut. Lever på ipren och mucoangin, Hostar slemklumpar och försöker sova bort huvudvärken. I hopp om att vakna pigg och fräsch. Och PIGG.

Vägrar öppna jobbmejlen, den får vänta. Jorden går inte under även om det kommer ta tid att gå igenom inboxen när jag är tillbaka. Jag orkar inte. Orkar inte tänka på nåt, måste ta mig i kragen och klä på mig för att hämta i skolan. En kilometer känns som ett marathon. Bara att bita ihop och pallra sig iväg.

Har lovat mig själv en veckas träningspaus. Ingen träning på en hel vecka. Minst tre dagar som helt frisk innan jag anstränger mig det minsta lilla. Kommer bli svårt att motstå en skogsrunda om jag känner mig bättre till helgen. Tänk skutt över stenar och rötter i en tokgrön skog, med solstrålar som letar sig ner mellan träden…

Men jag vill inte trilla dit och bli sjuk igen, eller gå och snora i oändlighet nu när våren äntligen är här så träningspaus får det bli.

Får roa mig med att läsa race reports från folks Ultra-maror istället, det är min nya hobby. Inget gör mig så tillfreds som att läsa om blånaglar, vilse-springningar och energibrist efter 10 timmars löpning.

Nån gång kanske jag ska ge mig på en ultra-mara. Sen. Det är ju lockande fast kanske bara i tanken. Just nu känns en vanlig marathon helt omöjlig att ge sig på. Precis som en halvmara gjorde för ett par år sedan. Men gränsen flyttas omärkligt längre och längre fram. En mil är bara en mil, och två mil är ju bara två… så fyra komma två? Inte en hel omöjlighet…

I min bubbla

Är huvet dumt får kroppen lida



Mår kanske som jag förtjänar idag efter gårdagens löpdumheter. Snorig, täppt och med världens elakaste kliande hals. Nu har jag varit förkyld i över en vecka och ser inget slut på eländet. Jag blir sur, irriterad och fruktansvärt trött på att inte kunna leva som vanligt, inte ha någon energi och inte orka göra nåt mer än minsta möjliga ansträngning. Just nu känns det som om jag har svalt en öken och jag skulle kunna stoppa ner toaborsten i halsen och riva runt om det hjälpte mot det fasansfulla kliandet. Men allt jag kan göra är att vänta på att det ska gå över.

Elände 

Är huvet dumt får kroppen lida

En halv halvmara



Jag har varit superförkyld den senaste veckan och hade inte tänkt springa dagens halvmara även om jag var toktaggad innan. Men när man väl är på plats, med nummerlappen uthämtad och löpartajtsen på är det så sjukt svårt att stå emot så jag bestämde mig för att starta iallafall och kanske bara springa en liten bit bara för att känna på stämningen. Och så var jag ju tvungen att känna på Travellinkbacken efter 6 km. Och hade jag brutit efter 6 km hade det ju varit lika långt att gå tillbaka så jag bestämde mig för att iallafall jogga i lagom takt ett varv runt banan.

Så ett varv blev det med rinnande näsa och bultande huvud, utan vare sig uppladdning (jag skulle ju inte springa) eller hörlurar.

Jag tog rygg på 2:19-gruppen som höll ett rätt lagom tempo för mig. Hade jag varit frisk hade jag nog försökt med 2:09 men jag ville inte pressa mig för hårt. Jag klev av vid varvningen efter 12 km och jag hade nog kunnat pressa mig runt de sista 8 men jag tror jag gjorde klokt i att bryta. Jag fick ju iallafall springa ett varv på den fina banan.

Mina lärdomar efter dagen

  1. Spring inte förkyld
  2. Befinn dig inte i närheten av ett lopp om du är förkyld eftersom risken att dras med är överhängande
  3. Långloppsträning är bra för psyket, dagens 12 km kändes ungefär som 5 km gjorde för ett år sen
  4. Det är bra mycket enklare att springa på asfalt än i skogen
  5. Men tråkigare…
  6. Jag kan springa 12 km helt utan lurar
  7. Två mil är inte mer än en mil två gånger
  8. Spring inte förkyld

En halv halvmara

Jag har köpt en bil!



Helgen har varit grym och bjudit på både långpromenader i solsken, födelsedagsfirande av vän och s har jag gått och köpt mig en bil. Nog för att jag inte har nåt körkort än, men nu har jag iallafall nåt att köra i. Jag har letat runt ett tag men inte hittat nåt bra så dök det plötsligt upp den perfekta bilen. Just en sån jag var ute efter! 

En svart Toyota aygo (min storlek på bil) med bara en tidigare ägare, 2010 års modell och bara 4200 mil. Nyservad, nybesiktad och i princip felfri. Nu vill jag ut och köra min lilla pärla varje dag! Längtar tills jag kan ta den på en tur till IKEA helt själv 😊.

Jag har köpt en bil!

Vad är det som går och går och vägrar att stanna?



Mina ben på dagens 15 km asfalt…

Är väldigt nöjd med dagens runda fram och tillbaka till Västerhaninge.

Det började inte jättebra med kyla, snöblandat regn och snålblåst och en telefon som inte hade laddats under natten men till slut gjorde jag mig lite kaffe och gav mig iväg efter en snabbladdning av luren. 

Jag hade bestämt mig för att hålla ett  långsamt och jämnt tempo och lyckades rulla på rätt bra i 6:30-tempo utan onödiga depåstopp med bara en väldigt kort fotopaus vid Jordbro gravfält som är väldigt fint att springa på. 

Tyvärr höll inte batteriet hela vägen så de sista 4-5 kilometrarna fick jag springa utan Runkeeper och podd men det gick förvånansvärt bra ändå och knät höll den här gången! Den sista kilometern började jag känna mig lite stel men då såg jag ju nästan hem och orkade inte stanna så jag körde på och det gick ju bra. Känner inte av benet direkt nu.

Något Jag dock har känt av hela dagen är en helt omättlig hunger. En kanske borde ha något i magen inför ett långpass men jag tycker det är så svårt att springa med mat i magen och allra helst tidigt på morgonen och mitt i natten vill man ju inte käka frukost 😄.

Hur gör ni andra morgonspringare? Frukost eller inte?

Vad är det som går och går och vägrar att stanna?

Glad påsk!

Nu är det påsk och långledigt efter en lite konstig vecka med mycket vabb och inställda tåg. Idag har jag dock varit ovanligt produktiv och kan pusta ut. Jag har inte varit så värt snäll i år, men om jag hade det och hade fått ett påskägg hade jag velat ha nåt av följande i mitt ägg:

glad påsk

  1. En liten söt Toyota Aygo
  2. En ring med många diamanter på
  3. Ett par nya Saucony Mirage

Nr 1 och 3 står på min shoppinglista framöver, tvåan får jag nog vänta förgäves på…

Hoppas ni har en härlig påsk, det ska jag ha!

Glad påsk!