Det är roligare att springa långt än att springa kort – rapport från dagens runda

pit-stop
Halvtidsvila i Västerhaninge

Dagens löprunda var en fantastisk sådan. Jag hade redan på förhand att jag åtminstone skulle springa längre än en mil eftersom jag måste få in lite fler långpass innan halvmaran i april. Förra veckans helgrunda bjöd ju på snöslask och var inte alls behaglig och i jämförelse hade dagens runda perfekta förutsättningar för att bli en behaglig resa med ett par plusgrader, nästintill vindstilla och asfaltsrena vägar.

Eftersom det fortfarande är tokmycket snö och is i skogen bestämde jag mig för att ta en sväng bort till Västerhaninge (7 km) stanna och handla en dricka och sen springa hem igen, så totalt 14 km.

Sagt och gjort. Jag snörade på mig skorna, ploppade lurarna i öronen och bestämde mig för att lyssna på ett avsnitt av Maratonpodden med ultralöpargiganten Rune Larsson. Jag ställde in min planerade fart i Runkeepern till 6:30 per km vilket jag tänkte skulle vara en lagom skön takt att lunka årets första långpass i.

De första kilometrarna var lite tröga men så är det alltid, jag har nån gräns vid 3-4 km och innan dess känns det mest öken men efter ett par km när jag kom ut på den långa långa rakan vid Jordbro kändes det jättebra och jag höll ett lite högre tempo än jag hade tänkt utan att det kändes speciellt ansträngande. Kilometer 6, straxt innan Västerhaninge centrum gick t om under 6 minuter men det var så härligt att bara springa på och lyssna på Rune Larsson så det kändes inte jobbigt nånstans och numera får sträckan mellan Jordbro och Västerhaninge gå under namnet Rune-rakan.

Väl i Västerhaninge tog jag en sväng in på Hemköp och köpte en Loka som jag svepte lite snabbt innan jag gav mig tillbaka igen. Eftersom jag tog samma väg hem så var det kanske inte riktigt lika kul som på ditvägen men jag höll ändå ett jämnt tempo och rullade på lätt som en plätt, jag var ju inte ute efter att springa snabbt eller köra några intervaller, bara att springa längre än vanligt.  Efter 10 km när jag började närma mig Handen igen började det kännas lite stelt i mitt högra knä. Och jag som ALDRIG nånsin har haft knäproblem när jag har sprungit tidigare drog ner lite på takten men efter 12 kilometer gjorde det så pass ont i knät att jag fick varva lätt jogg med att gå långa partier. Så otroligt trist på en sån trevlig runda.

Jag tror att det kanske var den långa sträckan och att det i princip bara fanns asfalt att springa på som gjorde att det började göra ont i kroppen så nu sitter jag här med Ice Power på knät och en ipren innanför västen och hoppas att det går över snabbt. Den här rundan vill jag nämligen göra om snart igen. Målet är att springa fram och tillbaka till Tungelsta nån gång i år – totalt 24 km tur och retur,

Advertisements
Det är roligare att springa långt än att springa kort – rapport från dagens runda

2 reaktioner på ”Det är roligare att springa långt än att springa kort – rapport från dagens runda

  1. Längtar till jag kommer upp i de distanserna!! För ett år sedan fick jag löparknä efter min första runda över milen, 13 km och vänsterknä sade stopp, sen har jag kommit tillbaka men är livrädd för att löparknät ska börja bråka igen, jag rullar knäna på rulle varje dag och gör stretchövningar, just asfalt är rena döden för mina knän, så nu försöker jag springa mest trail om det går 🙂 Hoppas ditt knä fixar till sig!
    MariaG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s