Det är roligare att springa långt än att springa kort – rapport från dagens runda

pit-stop
Halvtidsvila i Västerhaninge

Dagens löprunda var en fantastisk sådan. Jag hade redan på förhand att jag åtminstone skulle springa längre än en mil eftersom jag måste få in lite fler långpass innan halvmaran i april. Förra veckans helgrunda bjöd ju på snöslask och var inte alls behaglig och i jämförelse hade dagens runda perfekta förutsättningar för att bli en behaglig resa med ett par plusgrader, nästintill vindstilla och asfaltsrena vägar.

Eftersom det fortfarande är tokmycket snö och is i skogen bestämde jag mig för att ta en sväng bort till Västerhaninge (7 km) stanna och handla en dricka och sen springa hem igen, så totalt 14 km.

Sagt och gjort. Jag snörade på mig skorna, ploppade lurarna i öronen och bestämde mig för att lyssna på ett avsnitt av Maratonpodden med ultralöpargiganten Rune Larsson. Jag ställde in min planerade fart i Runkeepern till 6:30 per km vilket jag tänkte skulle vara en lagom skön takt att lunka årets första långpass i.

De första kilometrarna var lite tröga men så är det alltid, jag har nån gräns vid 3-4 km och innan dess känns det mest öken men efter ett par km när jag kom ut på den långa långa rakan vid Jordbro kändes det jättebra och jag höll ett lite högre tempo än jag hade tänkt utan att det kändes speciellt ansträngande. Kilometer 6, straxt innan Västerhaninge centrum gick t om under 6 minuter men det var så härligt att bara springa på och lyssna på Rune Larsson så det kändes inte jobbigt nånstans och numera får sträckan mellan Jordbro och Västerhaninge gå under namnet Rune-rakan.

Väl i Västerhaninge tog jag en sväng in på Hemköp och köpte en Loka som jag svepte lite snabbt innan jag gav mig tillbaka igen. Eftersom jag tog samma väg hem så var det kanske inte riktigt lika kul som på ditvägen men jag höll ändå ett jämnt tempo och rullade på lätt som en plätt, jag var ju inte ute efter att springa snabbt eller köra några intervaller, bara att springa längre än vanligt.  Efter 10 km när jag började närma mig Handen igen började det kännas lite stelt i mitt högra knä. Och jag som ALDRIG nånsin har haft knäproblem när jag har sprungit tidigare drog ner lite på takten men efter 12 kilometer gjorde det så pass ont i knät att jag fick varva lätt jogg med att gå långa partier. Så otroligt trist på en sån trevlig runda.

Jag tror att det kanske var den långa sträckan och att det i princip bara fanns asfalt att springa på som gjorde att det började göra ont i kroppen så nu sitter jag här med Ice Power på knät och en ipren innanför västen och hoppas att det går över snabbt. Den här rundan vill jag nämligen göra om snart igen. Målet är att springa fram och tillbaka till Tungelsta nån gång i år – totalt 24 km tur och retur,

Annonser
Det är roligare att springa långt än att springa kort – rapport från dagens runda

Vårkänslor

Nu börjar jag få vårkänslor!

Med grus som knastrar under skorna och ljuset som hänger kvar längre och längre på kvällarna (gissa om jag längtar efter sommartiden). Idag började jag också göra en liten vårlista på Spotify. Tänk musik som känns som jeans och träskor och sepiafärgade kvällar, lägg till lite soul, lite country och absolut ingen hårdrock så har ni min lista.

Kom gärna med tips på bra och våriga låtar att lyssna på för ännu mer vårfeelings.

Listan finns här

Skärmavbild 2015-02-24 kl. 21.13.42

Vårkänslor

Ruskväder

Eftersom jag inte lyckades blogga varje dag förra veckan får det väl bli ett nytt försök den här tänker jag. Och den här dagen har det ju inte hänt nåt särskilt så då får jag väl blogga om vädret.

Att gå från tåget till Mollys fritids var riktigt plågsamt idag. Efter en minut var jag dyngsur och hällregn och +1 grad gör ingen glad. När vi kom hem var jag tvungen att ställa mig i duschen för att tina upp.

Men nu är jag varm och mätt och när man sitter inne i värmen är det ganska rofyllt med regnet som smattrar mot rutorna. Och jag tänker att det är perfekt eftersom det spolar bort snön från gatorna inför morgondagens planerade löptur.
Det enda jag saknar nu är en stor kopp te och en brasa.

IMG_1862
Innan regnet var det iallafall lite sol…

Ruskväder

Ensamlöpare

IMG_1410
min skog och jag

Jag är en ensamlöpare.

Jag tycker inte om att springa i grupp, med andra, med sällskap.

En del hävdar att det beror på att jag är bekväm och vill undvika att utmana mig själv, och det kanske kan stämma till viss del, men jag har faktiskt inga större problem med att testa mina gränser, att springa längre än jag brukar eller springa ett  apjobbigt intervallpass alldeles själv. Snarare är det så att jag orkar hålla ett högre tempo när jag springer själv än när jag springer med någon som är snabbare än mig.

För mig är själva grejen med att ha sällskap på löprundan i sig så energikrävande att löpningen blir liksom 10 gånger så jobbig än när jag kan gå in i min egen bubbla och bara rensa huvudet och springa och låta tankarna flyga fritt.

Mitt favoritpass är ett pass där jag springer 1. ensam 2. i skogen 3. med musik eller en podd i lurarna. Därför var dagens pass en riktig pannbensknäckare.

Det blev alltså ett pass med  1. sällskap 2. på asfalt (med extra snömodd som motstånd) 3. utan musik. Hela rundan som inte var så lång egentligen var en plåga från början till slut och jag kan inte riktigt förklara varför.

Men även om jag avskyr det kommer jag inte att undvika sällskapslöpning helt eftersom jag tror att det är nyttigt att utsätta sig för det man fruktar mest (typ höjder och sällskap) och därför kommer jag se mina sällskapspass som ren pannbensträning. Däremot längtar jag nu ännu mer efter mitt nästa ensampass. Jag, skogen och lurarna…

Ensamlöpare

Tystnaden

vårstig

Sitter i köket och dricker en kopp kaffe i nästan fullständig tystnad. Resten av huset sover och det enda som hörs är knäppet från kaffebryggaren. Jag behöver tystnad just nu. Veckan har varit kaotisk och stressig utan andrum eller tankerum, det känns som att jag kastats runt runt i en torktumlare utan möjlighet att ta mig ur.

Den jobbigaste insikten är att det är jag själv som skapar tumultet, genom att vilja göra fler saker än tiden medger, och genom att effektivt planera bort pauser. Finns det något man alltid ska planera för så är det tomrum. Och löprundor, löprundor är bäst på att rensa huvudet från skik och skrän.

Men det händer mycket roligt också, saker som ger mig energi, som roliga möten, spännande projekt och privata saker. Som att stortjejen har blivit uttagen i ett projekt där 10 tjejer i hennes årskurs ska få gå en kurs i programmering för tjejer på Valtech under våren. Jag är en stolt mamma :).

Nu ska jag dricka mitt kaffe och andas innan huset vaknar…

Tystnaden

Vårlängtan!

Jag har drabbats av akut vårlängtan!

Tänk tunn jacka, jeans och sol på näsan. Långa ljusa kvällar och grus under skon.  Det känns liksom tokigt långt borta just nu. Men man kan ju börja planera. Och högst upp på min önskelista står ett par såna här fina pastelliga saker från Swedish Hasbeens. Jag var ju tvungen att kassera mina gamla favoritträskor förra året så det är helt befogad shopping.

IMG_1848

Vårlängtan!

Hej då helgen

Jag har verkligen blivit urusel på att blogga, därför har jag som mål att blogga en gång varje dag den här veckan. Hur svårt kan det vara liksom?

Nu njuter jag iallafall mitt morgonkaffe innan det är dags att rusa iväg till skola och jobb efter en härlig helg. Jag lever lite för mina helger eftersom de är de bästa i världen. Oförskämt bra liksom.

Den här helgen har bland annat bjudit på…

En långpromenad
Ett härligt vintrigt löppass
Världens godaste hamburgare med tryffelmajonnäs och picklad rödlök
Test av den berömda wrapsemlan

… och en massa mer.

Nu ser jag fram emot en ny fullspäckad vecka som förhoppningsvis går i rasande fart mot nästa helg!

hamburgare

wrapsemlalöppass

Hej då helgen