Ingen löpartalang direkt

sur undermålig motionär
sur undermålig motionär

Efter dagens löppass är jag beredd att göra skobål av alla mina löparskor och inte springa ett steg till i hela mitt liv.

  • Första kilometern kändes som om den gick fort och bra. Tills jag fick reda på hur långsamt den gick. Då tog lusten helt slut och resten blev en ren plåga.
  • Efter två kilometer fick jag håll.
  • Efter tre kilometer bestämde jag mig för att skippa femkilometersrundan och hoppa på 2,5:an istället.
  • Efter fyra kilometer var jag slut, och klar. Och på uselt humör.
  • Nu har jag ont i höger vad/hälsena.

Dagens runda gick alltså både långsamt och dåligt, samt var pinsamt kort. Och dessutom springer jag långsammare än en genomsnittlig otränad person och långsammare än jag själv gjorde för sisådär ett år sedan.

Att jag springer långsammare än genomsnittet känns nästan värst. Jag skulle bara vilja vara lite, lite starkare och snabbare än medelmåttan. Absolut ingen superlatlet eller maratonlöpare, bara lyfta 40 kilo i bänkpress och springa milen på typ 50-55 minuter. Dit kommer jag aldrig komma. Ever. Men så har jag aldrig varit någon sportig person heller så jag har väl varken någon gedigen träningsbakgrund eller genetiska förutsättningar för att springa fort eller lyfta tungt.

Men så kommer jag ju stå där på gymmet ändå om nån dag, och springa i skogen iallafall. För att det känns bra och är skönt och för att jag ändå trots allt mår ganska bra av det. Jag skulle bara vilja att det gick framåt också.

(och snälla, inte en kommentar om hur jag ska göra för att förbättra mig. Just nu är det en prestation bara att komma ut.)

 

Annonser
Ingen löpartalang direkt

En reaktion på ”Ingen löpartalang direkt

  1. Hmm. Du gör rätt i att komma ut och springa för det är skönt. Jag upplever att om innan bestämt mig för att springa 5 km kan jag inte springa längre än så, det går inte. Kroppen vill inte. Men har jag bestämt att det är en mil som gäller går det lättare. Pratade med superlöparen på jobbet Andreas idag och han har varit skadad och känner nu att han inte orkar utan mår illa när han sprungit. Hans puls är allt för hög och det blir trist att inte kunna klara av det han egentligen tycker han borde klara av. Så han försöker springa bara för att springa.
    Jag har aldrig klocka eller kollar längd numera. Om det inte är lopp. Men det är inte jag som tar tid utan de som håller i loppet. Det känns bra.

    Och jag tror visst att du kan springa milen på 50-55 minuter. Så det så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s