Ny vana på 30 dagar

IMG_0788.JPG
Blev lite utmanad på jobbet att etablera en ny vana under 30 dagar. Det kan vara vad som helst egentligen, som att sluta äta socker, gå i trappor, göra armhävningar, inte ljuga eller nåt annat kul.

Först var jag inne på nåt träningsrelaterat, t ex att springa en runda på minst 20 minuter varje dag i 30 dagar. Men jag har en massa annan träning på G nu så det går bort. Sen tänkte jag att jag skulle skriva ett blogginlägg varje dag i 30 dagar (svårt!) men till sist kom jag på den ultimata utmaningen!

Inte spela Candy Crush på 30 dagar! Det där spelet tar alldeles för mycket energi. Så nu har jag avinstallerat det.

Hej september! Hej då Candy crush!

Ny vana på 30 dagar

Hej fredag! Hej frihet!

IMG_0744.JPG

På väg hem genom ett höstmurrigt, regnigt Stockholm. Det är fredag och frihetskänslan är större än på länge.

Idag var nämligen sista dagen jag jobbade till 17. På måndag går jag ner i arbetstid och kommer således sluta 15:30 på dagarna istället.

Jag kan ha fel men jag tror att det kommer vara ljuvligt att faktiskt ha tid att göra mer än att jobba och sova.

Och precis när jag skriver det drabbas jag av impulsen att lägga in en disclaimer om hur jag minsann gillar mitt jobb och inte är nån slacker.

Men fuck it! Ingen normalt funtad människa kan väl tycka att meningen med livet är att sitta på ett kontor och stirra in i en skärm medan dagarna rinner förbi.

Jag tänker på vår granne som dog i cancer dagen innan han gick i pension. Vi kände inte varandra mer än att vi hälsade på gatan ibland. Men jag hoppas att han inte väntade med allt han ville göra till efter pensionen.

För egen del är jag inte övertygad om att det ens kommer finnas ett pensionssystem när jag är så gammal. Så jag säger som elvaåringen.
YOLO.

Hej fredag! Hej frihet!

Ingen löpartalang direkt

sur undermålig motionär
sur undermålig motionär

Efter dagens löppass är jag beredd att göra skobål av alla mina löparskor och inte springa ett steg till i hela mitt liv.

  • Första kilometern kändes som om den gick fort och bra. Tills jag fick reda på hur långsamt den gick. Då tog lusten helt slut och resten blev en ren plåga.
  • Efter två kilometer fick jag håll.
  • Efter tre kilometer bestämde jag mig för att skippa femkilometersrundan och hoppa på 2,5:an istället.
  • Efter fyra kilometer var jag slut, och klar. Och på uselt humör.
  • Nu har jag ont i höger vad/hälsena.

Dagens runda gick alltså både långsamt och dåligt, samt var pinsamt kort. Och dessutom springer jag långsammare än en genomsnittlig otränad person och långsammare än jag själv gjorde för sisådär ett år sedan.

Att jag springer långsammare än genomsnittet känns nästan värst. Jag skulle bara vilja vara lite, lite starkare och snabbare än medelmåttan. Absolut ingen superlatlet eller maratonlöpare, bara lyfta 40 kilo i bänkpress och springa milen på typ 50-55 minuter. Dit kommer jag aldrig komma. Ever. Men så har jag aldrig varit någon sportig person heller så jag har väl varken någon gedigen träningsbakgrund eller genetiska förutsättningar för att springa fort eller lyfta tungt.

Men så kommer jag ju stå där på gymmet ändå om nån dag, och springa i skogen iallafall. För att det känns bra och är skönt och för att jag ändå trots allt mår ganska bra av det. Jag skulle bara vilja att det gick framåt också.

(och snälla, inte en kommentar om hur jag ska göra för att förbättra mig. Just nu är det en prestation bara att komma ut.)

 

Ingen löpartalang direkt

Sweet sweet träningsvärk

jag igår - trött som få
jag igår – trött som få

Back on track igen med jobb, träning och vardag.

Jag som trodde det skulle kännas tungt att träna igår efter några dagars uppehåll. Tji fick jag. Körde lite tyngre och färre reps men kände mig oförskämt stark. En del marklyft blev det också, något som känns idag. Oh the sweet sweet träningsvärk efter marklyft liknar inget annat.

Ska man göra en enda styrkeövning så är det marklyft som gäller för idag har jag träningsvärk i nästan hela kroppen. Iofs körde jag några andra favoriter också som latsdrag och sittande rodd men jag tror ändå att det är marklyften som står för det mesta.

Idag jobbar jag hemma och hoppas på att få mycket gjort. Dags att dissa bloggen mao. Vi hörs!

Sweet sweet träningsvärk

Bästa träningsappen – alla kategorier!

Det går bra nu. Inte med bloggandet men iallafall med träningen. Och lite av det kan jag nog tillskriva Training Goal. En sjukt smart liten app som iallafall funkar motiverande på mig.

Den funkar som så att man ställer in ett mål, antal tränade pass under en viss tidsperiod. Och sen klickar man bara i när man har genomfört ett pass. Man kan ge olika pass olika färger och så kan man se hur stor del av träningen som varit en viss kategori. Men det bästa med appen är att den är så himla enkel.

Visst jag kör fortfarande med Runkeeper när jag springer, men jag har testat många appar och tjänster för att registrera träning och Training Goal är den jag gillar allra bäst eftersom den förutom att föra statistik över min träning också peppar mig att genomföra den så att jag når mitt mål.

Som synes har jag bara fem pass kvar nu, men då ska jag åka till London fyra dagar och där lär det inte bli någon träning. Så kämpa! Snart i mål!

IMG_0677.PNG

Bästa träningsappen – alla kategorier!

Marklyft

IMG_0630.JPG
Genomförde ett ganska oinspirerat träningspass igår och var på vippen att strunta i marklyften. Men eftersom jag har ett schema att gå efter och en lätt släng av tvångssyndrom vill jag ogärna lämna en ruta tom så jag avslutade mitt pass med 4×6 marklyft iaf.

Och det känns idag kan jag lova. Träningsvärken efter marklyft är den bästa. Hela ryggen ömmar, ner i rumpan och nästan hela låren. Marklyft är lite av en hatkärlek. Jag drar mig för att göra dem men det är ändå jävligt skönt. Särskilt efteråt :).

Marklyft