Skolångesten

Vi var på studiebesök på skolan där Molly ska börja till hösten och nu har jag världens skolångest. Nu går ju Lea på samma skola och därför är det bekvämast att ha Molly där också, samt att det är nära och att de flesta av hennes kompisar på dagis går där. Ändå känns det inte bra i magen.

Jag har ångest för att lämna mitt barn till en förskoleklass med citat ”40 elever, ett lärarlag, fyra mentorsgrupper, men ämnesgrupperna kan vara lite större”. Hon ska alltså från 6 års ålder ha tre olika klassrum, ett antal olika lärare i olika ämnen och slussas runt mellan olika aktiviteter med olika kompisar (och då har jag inte räknat med fritids som hon ju måste gå på efter skolan). Jag förväntade mig nästan att de skulle börja prata om processutveckling och olika organisationsformer när de ändå höll på.

Nu betvivlar jag inte alls lärarnas kompetens. De är säkert jätteduktiga och pedagogiska och kompetenta men om jag blir stressad kan jag bara tänka mig hur det är för en liten sexåring. Jag vill ju bara känna mig trygg med att hon är trygg och att någon ser henne och tar hand om henne så att hon kan lära sig allt det där som sexåringar lär sig. Just nu känns det som om jag kommer lämna henne till ”fabriken skolan” där organisationen kommer före barnet.

Jag vet inte, kanske är det inte så hemskt som jag föreställer mig utan bara dålig kommunikation, men borde inte skolan vara bäst på kommunikation? Det är ju ändå pedagogik de sysslar med.

Så vad är alternativet? Att skicka henne till skolan som ligger en kilometer längre bort men där de har klasslärare fram till trean? Där hon inte har några kompisar (än) och ingen storasyster. Tänk om den skolan inte alls är bättre utan bara längre bort, tidigare mornar och mer krångel. Är det det här som det fria skolvalet är till för?

Annonser
Skolångesten

En reaktion på ”Skolångesten

  1. Det går också att tänka att det är sämre att bara ha en lärare som är dålig och som ditt barn inte funkar med än flera där en eller flera kan vara jättebra. Vi föräldrar är ofta trygghetsnarkomaner (som en skolpolitiker i kommunen där jag bor uttryckte det) och vill ha våra barn i små skolor och små klasser länge. En större skola har troligen möjlighet att ha andra resurser såsom musikinstrument, större gympasal, kurator och mycket annat.

    Alexanders 6-årsgrupp är stor med många barn så de delas upp i olika grupper utifrån olika aktiviteter och har flera pedagoger som jobbar i klassen. Så var det för alla våra barn (även om antal elever i klasserna har varierat) dock är skolan liten och bara upp till år 3 men på slutet har mina barn verkligen vuxit ur skolan. Vi har de första åren i skolan fokuserat på närhetsprincipen för att det ska vara enkelt för oss att hämta och lämna samt för barnen att gå själva. När de sedan börjar fyran har de fått åka längre och vi har bytt skola om vi har ansett att det varit bäst.

    Men ångesten finns så klart där, det är jobbigt att välja eftersom man kan välja fel. Brukar tänka på vad Gudrun Schyman sa ‘blev vi lyckligare för att vi fick välja elbolag?’.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s