En utdöende mångfald?

Idag på skolavslutningen när alla barn och föräldrar stod samlade på skolgården och tittade på de olika klassernas uppträdanden slog det mig vilket privilegium det är för mina barn att gå i en icke-segregerad skola.

Det fanns både barn och föräldrar med olika färger, bakgrund, klasstillhörighet (ok, kanske inte så mycket adel) stilettklackar, kostymer, foppatofflor och halstribals. En slags mångfald som mest beror på att vi råkar bo på en plats som ännu inte blivit toksegregerad. Här finns en blandning av allt möjligt från övre medelklass till arbetare. Det finns barn och föräldrar med finskt, turkiskt,  afrikanskt, arabiskt ursprung som bott här i generationer liksom nyanlända invandrare. De flesta barnen går i skolan för att den ligger nära hemmet, och eftersom det bara finns kommunala skolor här är det ganska meningslöst att välja en skola som ligger längre bort.

Men vad händer när det är mångfalden vi vill välja bort? När nästan alla barn i skolan kommer från samma bakgrund och förhållanden, med samma världsbild och referensramar?

Visst är det viktigt att lära sig saker i skolan som att läsa, skriva och räkna. Men tolerans, vidsynthet och perspektiv. Hur lär man ut det till barn som tror att världen är kritvit, medveten medelklass i innerstan?

Det är sånt jag funderar på en torsdagkväll

En utdöende mångfald?

Borta bra men hemma bäst

Var hemma vid tolvtiden igår eftersom flyget från München var 40 minuter försenat. Men vad gjorde väl det eftersom jag hade tagit ledigt p ga skolavslutning. Finaste gullungen gick ut tvåan vilket såklart måste firas med vår sedvanliga efter-skolavslutningsfika.

Lite senare cyklade vi ner till Rundan och sprang en sväng, Lea var sjukt stolt över sina 2,3 km och jag var nöjd med att få provspringa mina nya skor, som dock gav mig en hel del skavsår. Det är meningen att man ska springa barfota i dem, men nästa gång tar jag nog strumpor. Iallafall tills jag blivit av med blåsorna. Förutom blåsorna är jag grymt nöjd med skorna, kändes som om jag flög fram i dem med en helt annan hållning än vanligt.

Hon är verkligen världens mysigaste sällskap, och imorgon ska vi till Gröna Lund!

Borta bra men hemma bäst

God morgon världen

Nu sitter jag på Arlanda Express på väg till flyget. Kommer aldrig mer åka flygbuss till Arlanda. Tåget är snabbt, rent och man slipper må illa (är lite åksjuk).

Ska till München nu för två dagars möten. Idag blir det PR-möte med våra i ternationella kollegor. Jag ska hålla en presentation på engelska och är aningens nervös, men det ska nog gå bra. Måste nog sova lite på flyget om jag inte ska däcka av trötthet sen, var uppe innan fem idag!

20120612-055453.jpg

God morgon världen

Dumma runkeeper

Idag hade jag tänkt börja mitt träningsprogram inför halvmaran, dagens pass var 6 km i ganska lugnt tempo. Men nu vet jag tyvärr varken hur långt jag sprang eller i vilket tempo eftersom runkeeper fuckade upp ordentligt. Efter 3,18 km slutade den helt enkelt att mäta distansen så det var ju lagom kul. Funderar att börja köra lite med Nike+ appen istället, det verkar vara många som haft problem med runkeeper på senare tid. Ska mäta rundan nästa gång för att se hur lång den är men totalt tror jag att det blev ungefär 8 km på 48 minuter men jag stängde av runkeepern innan dess för att jag var så irriterad på att den inte funkade.

Jag menar, hur troligt är det att jag höll ett 81:18-tempo?

 

Dumma runkeeper

Hej Lördag!

Är lite småbakis efter gårdagens trevliga sommarfest med jobbet. Vi var på Junibacken och fick t om åka sagotåget, riktigt lyckat :). Till middag blev det grillbuffé och desserten åt vi på terrassen med utsikt över vattnet.

Snodde några bilder från min kollega Elin

fin dukning

Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen gå ut och handla bröd på bageriet. Det är så sjukt lyxigt att ha ett konditori med färskt surdegsbröd inom krypavstånd. Vi handlar både frukost och fika där nästan varje helg.

Hej Lördag!

Höften höll!

Efter de senaste veckornas krångel med höften var jag lite orolig inför gårdagens blodomlopp där jag hade anmält mig till 10 km klassen. Med tanke på att sist jag sprang en mil var i mars så…. ja ni fattar. Men jag gjorde det, och jag sprang hela vägen utan att gå och såhär i efterhand är jag mest nöjd med att jag tog mig runt och att jag inte har ont nånstans idag.

Banan var lite konstig eftersom de första 5 kilometrarna var flacka och lättsprugna, de andra fem var iofs ganska rolig men tung löpning med backar, skogsstigar, lite lera och en häststig som bestod av lös sand. Där efter 8 km mitt i sandgropen stumnade mina ben helt och jag tog mig i mål bara på ren tjurighet. Så jag är faktiskt rätt nöjd.

Snart börjar uppladdningen inför halvmaran!

 

Höften höll!