Ingen löpare än

Det började som träning. Att springa är enkelt och tidseffektivt. Bara att ta på sig skorna och ge sig ut, ingen större planering krävs och man behöver inte boka upp sig på ett pass en viss tid.

Det ena ledde till det andra och vips var jag anmäld till mitt livs första millopp. Jag som innan dess hade sprungit 10 km två gånger i mitt liv (varav den ena gången helt ofrivilligt när jag blev utlurad på en runda som skulle vara ”runt 5 km”).

Innan premiärmilen bestod mina rundor av diverse sköna skogsstigar på mellan 3,5 och 5 km och helt plötsligt sprang jag så en solig dag i mars en hel mil. Bara sådär! Det gick inte fort, inte alls, men jag älskade det.

Vårens löpträning gick upp och ner. Jag gjorde illa höften under en lunchrunda på jobbet och det tog nästan två månader innan det blev helt bra.

Vårruset var en ren plåga, tungt, trögt och ont i den där höften kom jag ändå i mål på 30,04. 4 snöpliga sekunder från mitt mål.

Blodomloppet några veckor senare var däremot en ren fröjd! Nej, det gick inte heller fort. Satsade på 60 min kom in på. 1:02 men det var härligt! Första fem km flackt och lättsprunget, de sista fem backiga, sandiga och jävliga. Men jag kämpade mig upp för backarna, genom den hemska sanden och spurtade på upploppet. Och sprang hela vägen i mål.

Och det gick inte fort då heller.

Så vad gör jag? Jo i rena besvikelsen över att tjurruset var fullt gick jag och anmälde mig till halvmaran. Vad tänkte jag på?? 21 km asfaltslöpning. Hur gick det till?

Nu är förvisso mina rundor både längre och lite snabbare än för ett år sedan men någon löpare är jag inte. Jag gillar inte att springa intervaller och träna teknik. Helst vill jag bara ta på mig skorna, stoppa lurarna i öronen och lyssna på något bra sommarprogram och låta benen pinna på i den takt de känner för. Låta tankarna fladdra iväg fritt, känna stressen långsamt rinna av och andas skogsluft.

Att springa är lite som att läsa böcker, jag älskar det. Men när jag lärde mig läsa som fyraåring upptäckte jag inte löpningen förrän vid 33. Man kan alltså säga att jag ligger lite efter.

Jag älskar att springa men löpare? Nej det är jag då rakt inte…

20120630-173822.jpg

Annonser
Ingen löpare än

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s