Som en bergochdalbana

Det känns som om det är nåt knas med min energinivå. Det går liksom upp och ner och är aldrig på en stabil nivå.

Innan vi åkte till London hade jag hur mycket energi som helst och just nu är det som om jag har gått med huvudet rakt in i en stenvägg. Kanske kan bero på att jag har tränat mycket mindre de senaste veckorna? Eller så är det pollen. Eller vårtrötthet. Eller… eller…

Egentligen skulle jag behöva komma igång med löpningen igen, vårruset är ju den 29/5 och då vill jag göra en bättre tid än förra året (läs kring 28 minuter) men jag kan ju inte gärna tänka in farten i benen så det är väl bara att ta på sig löparskorna och ge sig ut i spåret igen.

Just nu kan jag dock inte ta mig iväg eftersom älsklingen är borta och spelar skivor och jag är hemma själv med tjejerna. Vi kör lördagsmys deluxe med kyckling, potatiskroketter, sparris och pepparsås och så lite kladdkakeglass till efterrätt. Den är så god så att jag lätt skulle beställa den som min sista måltid om jag nån gång skulle hamna i amerikansk dödscell (eh, långsökt).

 

Annonser
Som en bergochdalbana

En reaktion på ”Som en bergochdalbana

  1. Känner igen det helt. Just nu är energin på topp efter heldag igår med Saltås smakråd – helt underbart att så havre, höra om hur vi ska göra med komposten, lyssna på Pierre Hanell om balans och mat och laga och äta god mat. Idag har energin hållt i sig väl och se göra allt för att den hänger i imorgon också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s