Här hemma snörvlar vi ikapp nu. Lea har varit hemma från skolan och jag har jobbat hemifrån soffan idag, samt nysit och snörvlat och haft jordens värsta huvudvärk. Fast jag kom på att jag inte druckit nåt kaffe sedan imorse så det kanske kan förklara en del.
Förutom att jobba och snyta mig har jag nu äntligen kommit mig för att sätta upp mina fina nyinköpta julstjärnor från Designtorget. Ljusår snyggare än förra årets! Dessutom har jag nätshoppat några julklappar och beställt en poster till vår tomma ram. Så nu slipper vi skämmas för IKEA-installationen i jul ;).
Det blev den här tjusiga tavlan från the poster club. Den kommer göra sig superbra bredvid benen och måsarna…
Nu sitter jag i min skönaste fåtölj framför en härlig brasa och ska på något sätt försöka summera helgen.
Selfieväggen var poppis på vårt bloggevent
I fredags var det dags för vårt bloggevent som filats och planerats på under hela hösten. De senaste två veckorna har varit sjukt intensiva och det känns som om jag har jobbat dygnet runt. Eftersom jag har ett ”vanligt” jobb har jag ju jobbat med bloggeventet på kvällar och helger och i fredags var det allt skulle falla på plats.
Det var sjukt mycket förberedelser och trots en del missöden med strulande teknik och ett tidsschema som inte alls höll så tycker jag att vi fick till det rätt bra med grymma sponsorer och gästtalare och en härlig prisutdelning på slutet.’
Massa fina bloggare på plats
Men jag vill inte göra om det på ett bra tag.
Både lördag och söndag har jag ägnat mig åt återhämtning. Även om jag tycker det är kul att rodda event, bjuda in folk och göra upp planer är jag i grund och botten inte en mingelperson. Jag väljer själv ofta bort mingel och umgås hellre i mindre grupper.
Förstå mig rätt, jag älskar att träffa människor (fast helst en i taget och med mycket tid för att prata ordentligt) men ett flera timmar långt mingel tar musten ur mig. Just nu känns det som om jag skulle behöva sitta en vecka i en stuga i skogen utan kontakt med omvärlden.
Bästa återhämtningen
Igår blev en sjukt lugn och skön dag. Ungarna var hemma hos min mamma och bakade pepparkakor medan vi städade och fixade lite här hemma. Sen åkta vi dit och fikade och till middag blev det en ostdrypande lasagne med smak av rökt sidfläsk. Bästa lördagsmaten!
lördagslasagne
Idag började vi dagen med att sova länge, kolla på vinterstudion (älskar vinterstudion!!) och mellan damernas och herrarnas längdlopp gick jag ut och sprang knappt en mil. Utan tidtagning och med fredagspodden i lurarna njöt jag av den vita och krispiga vintern. Det finns verkligen inget bättre sätt att ladda batterierna än att springa en runda.
Det har blivit alldeles för lite av den varan på sista tiden. Dels har jag ett par stela och ömmande hälsenor och dels har jag inte haft tid med tanke på jobb och eventplanering, men nu ska det förhoppningsvis bli mer långpass. Jag älskar att bara mala på i makligt tempo, låta tankarna vandra och känna pulsen. Stresshantering deluxe.
Resten av dagen har vi firat svärmor som fyllde år i veckan och sen blev det pizza till middag så nu är jag lagom däst.
Alltså inte i bemärkelsen att jag behöver byta jobb, bostad eller partner. Ni som känner mig vet ju att jag är en sucker för förändringar och inte har nåt emot att vända upp och ner på saker med jämna mellanrum men den här gången är det inte så allvarligt.
Jag behöver en ny garderob!
Nu när det är kallt och mörkt och eländigt känns det som om jag bara går omkring dag efter dag med fler och fler lager kläder på mig (önskar mig för övrigt ett mysigt ullunderställ i julklapp). Jag känner mig som en blek och glåmig och ständigt huttrande baglady med munsår och fult hår.
Så. Jag behöver nya jobbkläder. När jag kommer hem från jobbet byter jag snabbt som attan om till mjukisbrallor och virar in mig i en filt så där är det ingen idé att göra nåt men en jobbgarderob skulle sitta bra. Såhär tänker jag mig den. Mycket svart och stilrent.
Nedtill – svart, grått, blått…
blå sammet – Daisy Grace
grå pennkjol – h&m
svarta byxor – Lindex
Upptill – ljust och pudrigt
cremevit – Vero Moda
babyblått – Dorothy Perkins
puderrosa – h&m
Frågan är bara var man har till det hela. Gömmer allt under en stor och värmande kofta kanske?
Plötsligt fick jag sån stor lust att skriva ett blogginlägg. Fast att bloggen legat mer eller mindre nere det senaste året. Ja vi får väl se om den återuppväcks, jag har ju så himla massa andra planer på gång och tiden räcker inte riktigt till. Men är det nån gång man ska påbörja saker så är det väl i November när regnet öser ner ;).
Först och främst är det ju jobbet som tar upp min tid. Att jobba på startup är kul och omväxlande och man vet aldrig riktigt vad som händer.
Jag gillar att bygga upp saker från noll men visst kan det vara frustrerande också. Det är ju inte direkt som att man kan luta sig tillbaka och låta saker rulla på bara. Nya projekt hela tiden, men jag gillar ju det.
Sen har vi kommit igång med våra bloggevent igen. Jag och min gamla kollega Cecilia höll ju på med event under tiden jag jobbade på Travellink men sen slutade vi båda och Travellink var inte så sugna på att ta över stafettpinnen. Men både bloggare och sponsorer fortsatte höra av sig så till slut tänkte vi att ”va fan vi kör”.
Så nu står vi där med eget bolag om än på hobbynivå och med nästa event planerat till 2 december. Det kommer bli så himla roligt med riktigt bra sponsorer och massa härliga rese- och lifestylebloggare och instagrammare som kommer och minglar med oss.
När det gäller träningen är jag mitt inne i nån brytningsperiod. Augusti och september var strålande löparmånader sen började jag få ont i hälsenorna och nu har jag inte sprungit ordentligt den senaste månaden.
Däremot har jag börjat testa på Crossfit och har kört några pass på en box som ligger på krypavstånd från huset. Vi får se om jag fortsätter med det eller återgår till gymverksamheten, det är till ganska stor del en prisfråga och jag vill inte låsa in mig till att bara göra en enda grej.
Sen vet jag ju att jag kommer vilja börja springa igen, jag har nämligen anmält mig till Axa kvartsmaraton i augusti, mitt livs första fjällopp!
Jaha, rörigt blogginlägg men skönt att skriva av sig och få tankarna att struktureras. Nu fortsätter projektverksamheten på alla plan ;).
Uppenbarligen kan man det, eller så var det något annat som gjorde att jag vaknade kl 6 idag men när jag väl gjort det kunde jag inte somna om, träningsvärken höll mig vaken.
Om ni undrar vad jag har gjort så körde jag ben igår och det blev en liten förändring mot tidigare pass. Koncentrerade mig på att göra knäböj med bra teknik och inte så hög vikt men å andra sidan blev det rätt många reps. 50 stycken, men vem räknar right?
Istället för att köra de urtråkiga curl- och sträckmaskinerna som egentligen står på mitt schema körde jag enbensböjar med vikt. Alltså som ett utfall fast med ena benet på en bänk och en viktplatta i famnen, sen avslutade jag med ett gäng härliga glute kickbacks. Gissa vem som måste hålla sig i toaletten inför nedsitt idag?
Jag hade inte tänkt köra nån löpning alls idag men funderar på en lätt jogg bara för att få lite cirkulation i de där stackars stela benen. Måste bara vänta tills solen går upp.
Nu sitter jag och stortjejen på tåget mot Halmstad där vi ska hänga med mina föräldrar och passa på att åka en sväng till Ullared och Gekås (till vissas stoooora förtjusning).
Min plan är att försöka hitta skidkläder och vinterskor till ungarna och kanske några träningstajts till mig. Nu var det några år sen jag var där sist men som jag förstår har det blivit ännu större.
Bäst att passa på och sova lite på tåget så man är på bra humör och orkar en heldag i mastodontvaruhuset.
Jag, med en bra podd i öronenJag gillar att lyssna på poddar när jag är ute och springer, speciellt om jag ska springa långt och dessutom är de bästa tidsfördrivet när jag åker tåg till och från jobbet.
För tillfället har jag snöat in på kriminalpoddar. Det började med P3 dokumentär där jag har lyssnat på i princip allt och fortsatte med Serial som jag sträcklyssnade och nu den oberoende spinoffen Undisclosed. Nyligen hittade jag även podden Spår av Anton Berg och Martin Johnson.
Så för er som liksom jag gillar spännande kriminalfall och dokumentärer tipsar jag här om några av mina favoriter.
Det går ju inte att inte nämna Serial. Jag började lyssna på den under ett långpass i våras och sen var jag fast. Fantastisk produktion och ändlöst spännande historia om ett brott som väcker fler frågor än svar. Nästa säsong ska komma någon gång under 2015. Cant wait!
Jag har i princip lyssnat på alla avsnitt av P3 dokumentär under årens lopp. Nästan alla är bra men mina favoritjournalister är radarparet Fredrik Johnsson och Kristofer Hansson och Anton Berg. Lyssna t ex på fallet Catrine Da Costa, Diskoteksbranden i Göteborg eller gåtan Björkegren.
Ny kriminalpodd av Anton Berg och Martin Johnson. En podd i fem delar om morden i Kalamark. Måste erkänna att jag sträcklyssnade även denna. Hoppas på en uppföljare. Strålande berättande, fantastisk produktion.
Ännu en svensk kriminalpodd av Anna Wikner, kriminalreporter på Mittmedia. Inte lika snyggt producerad som spår men en spännande historia om ett ouppklarat mord och en tafflig polisutredning i Härnösand.
Passar ju inte in i den här listan egentligen men jag måste ju ändå nämna den eftersom den är en av mina favoriter. Bäst gillar jag intervjurna med gamla legender som Rune Larsson och Evy Palm – ett stycke löparhistoria i poddförpackning.
Den här veckan jobbar jag från Barcelona. Den mesta av tiden går åt till möten med mina spanska kollegor och chefer och däremellan hinner jag också rodda med några projekt som ska vara klara efter sommaren.
Det som slår mig mest när jag kommer hit är hur mycket energi jag får av att byta miljö. Trots att det är tokvarmt och jag svettas i princip konstant, arbetsdagarna är längre och jag inte vet var konferensrum, toaletter, skrivare eller andra saker finns så känner jag mig uppfylld av en helt annan energi än hemma.
Drivet som jag trodde att jag hade tappat finns där och plötsligt får jag lust att ta tag i surdegar som legat som tunga moln över tillvaron hur länge som helst. Jag har roligt, jag trivs och jag känner att jag är på väg någonstans.
Ibland behöver man bara komma upp över molnen för att se solen…
Har jobbat sedan kl 6 i morse för att hinna med det sista innan skolavslutning och sen iväg till jobbet och sista mötet innan semester då jag ska njuta av att göra absolut ingenting i en vecka med sol, bad och all Inclusive. Simskola, sangria på balkongen och värme.
Den efterlängtade värmen.
Kalla mig tråkig men jag behöver koppla av. Är inte där jag vill vara just nu, det kliar och skaver och frustrationen och rastlösheten skär på ett obehagligt sätt.
Jag vill bort.
Försöker tysta bruset med hörlurar men får ingen lugn och ro. Hittar inte mina egna tankar, hittar inte mig själv. Springer runt runt och jagas av något obestämt. Vad vet jag inte, ingen som vet. Hinner inte andas, hinner inte känna, är ilsken arg och irriterad. Vill stänga av, eller på. Vill se framåt men just nu ser jag ingenting. Är frustrerad, irriterad och arg.
Radhusmorsan 