Träningen

Oh sweet pain

IMG_1212.JPG
Styrketräningen har inte varit densamma sedan jag bytte upplägg nån gång i september/oktober så nu har jag bestämt mig för att återgå till det tidigare programmet. Igår var första dagen på det nygamla upplägget och trots att jag tog det lugnt och inte lassade på massa vikter kände jag mig härligt öm i kroppen när jag vaknade i morse. Nu svider det ordentligt i bröst, ben och rygg och jag ser fram emot dagens återhämtningspass. Vet inte om det blir simning i poolen eller 4 km jogg på lunchen men det blir iallafall nåt skönt för mina stackars muckler ;).
Har jag nämnt att jag älskar träningsvärk?

Standard
Allt det där andra

Glåmet och planen

IMG_1210.JPG

Novembertröttman och glåmigheten är här. Efter veckor utan sol känner jag mig som en labbråtta i ett experiment. ”vi undersöker hur länge nån kan överleva utan solljus!”
Idag tittade förvisso solen fram några minuter men jag tvivlar på att det var tillräckligt för att fylla energidepåerna.
Så vad gör man?

I brist på jobberbjudanden i Kalifornien (känner jag nån i Kalifornien, Australien eller Mexiko som behöver hjälp med typ vad som helst, hojta bara, vi emigrerar!) så har jag gjort mig en handlingsplan.

1. Gå ut för luft minst 10 minuter under dagstid (när det är rimligt ljust ute)
2. Träna varje dag (för endorfinerna)
3. Sola solarium en gång varannan vecka (ljust och varmt, man kan låtsas att man är på stranden)
4. Fixa brun utan sol (för glåmigheten)
5. Spara pengar till en Afrikaresa

Standard
Träningen

Att lyssna på kroppen

IMG_1181.JPG
Jag brukar tycka att jag är rätt bra på att lyssna på min kropp och ge den vad den behöver oavsett om det är ett rejält styrkepass, en vilodag eller en chokladboll. För tillfället är det dock som om kroppen börjat prata ett annat språk.

När jag vaknar på morgonen känner jag mig riktigt risig, det kliar i halsen, dunkar i huvudet och det känns som om jag nyss har somnat trots att jag gick och lade mig klockan tio.

Det känns ju som om kroppen vill säga till mig att jag behöver vila, men vet ni vad det enda är som hjälper mot den där onda känslan i kroppen? Jo ett träningspass. Heeelt ologiskt alltså.

Igår kväll kände jag en stor längtan efter att springa en runda. Jag hade inte sprungit sedan i söndags, och det hade kommit ett nytt avsnitt av P3 dokumentär som jag alltid lyssnar på när jag springer, så jag tänkte att en liten lugn runda kunde ju inte skada. Alltså tog jag på mig dojjorna, min nyinköpta pannlampa, lurarna med radio i och gav mig iväg.

Och vet ni vad. Det var som om allt det elaka bara rann av mig och efter min runda kände jag mig glad, lätt och pigg flera timmar efteråt.

I morse var jag dock lika risig som alla andra dagar den här veckan så nu får jag väl bara hoppas på att dagens lunchträning ger samma resultat som gårdagens runda.

Standard
Allt det där andra, Träningen

Garderobsuppdatering?

Min lust att shoppa kläder har försvunnit gradvis under det senaste året. Vart den har tagit vägen vet jag inte men det som jag tidigare fann ganska lustfyllt känns nu bara som ett nödvändigt ont. Jag har dock brist på höst/vinterkläder efter förra årets garderobsrensning men ändå har jag ingen som helst lust att shoppa trots att garderoben gapar ganska tom och jag går omkring i typ samma tre outfits hela tiden.

Det finns dock ett undantag. Träningskläder! När det gäller löpartajts, funktionskläder, underställ och fiffiga magväskband till löpturer verkar det inte finnas nån gräns för habegäret. Så min enkla lösning på garderobsproblemet är att jag helt enkelt får gå i träningskläder till jobbet. Problem solved eller vad säger ni?

Här är min önske/shoppinglista just nu:
1. Ett flipbelt att ha prylar i när jag springer

IMG_1152.JPG
2. Ett par Ice bugs för vinterlöpning

IMG_1151.PNG
3. Ett längdåkningsset

IMG_1155.JPG

IMG_1154.JPG
4. Ett par smarta skidvantar

IMG_1153.JPG
5. Underställ i merinoull

IMG_1158.JPG

IMG_1159.JPG

Så nu vet ni hur jag kommer gå klädd i vinter

Standard
Livet, Träningen

Hej november

löpning

Jag har varit dålig på att blogga. Livet har kommit emellan. Eller kanske bristen på liv. Än en gång har jag ramlat ner i nån gegga av trötthet, jobb och måsten som slutade med en riktig förkylning. Jag vet inte när jag ska lära mig, eller om det ens är möjligt att undvika dessa cykler av grå och deppig vardag som nästan drar en ner under ytan?

Det som iallafall håller mig någorlunda vettig är att jag springer. Att jogga runt på asfalt eller i skogen är min terapi. Jag fyller lungorna med luft, pluggar in P3 dokumentär i lurarna och så springer jag.

Min runstreak blev väl inte nån riktig runstreak i ordets rätta bemärkelse men jag har iallafall sprungit mer än dubbelt så många kilometer i oktober jämfört med september och nu fortsätter jag in i november. Mitt mål är 100 km denna månad. Borde inte vara så svårt att komma upp i tänker jag.

Idag är en härlig dag för löpning…

Standard
Livet

Hej hopp terränglopp!

IMG_1057.JPG

IMG_1059.JPG

I lördags var det dags för Haninge Trail, årets roligaste lopp (jag är inte alls partisk bara för att det går i min skog 😊).

Årets upplaga var bra mycket varmare än förra årets men framförallt blötare med både djupa vattenpölar och en hel del leriga partier.

Jag hade två mål med mitt lopp, att springa fortare än förra året och att inte komma sist. Och tiden slog jag med 4 minuter trots att jag gick i några av backarna (jag hade glömt hur jobbig banan var) och sist var jag inte heller så det var en lättnad. Nästa år ska jag försöka springa på under timmen, om jag inte ger mig på 16,7 km förstås.

Summa summarum, roligt lopp, rolig bana och det är faktiskt härligt att kunna springa rakt genom en lerpöl 😊.

Standard