Träningen

Hålla igång i mörkret

IMG_1371.PNG

IMG_1372.PNG
När mörkret sänkt sig och energinivån närmar sig botten sänker jag ambitionsnivån och tänker att bara jag rör mig litegrann är det bättre än att helt gå i ide. Och jag ser en tydlig skillnad på min aktivitetsnivå i december jämfört med oktober och november. Men jag tänker att det får vara så.
Jag vet ju att jag måste vara hyfsat aktiv för att orka stå ut med mörkret men december är visst ingen månad för utveckling och nya mål. Men så länge trenden ligger över 10 000 steg om dan och 4 träningspass i veckan är jag mer än nöjd.

Standard
Livet, Träningen

Tassat på i ullstrumporna

Det är vad jag har ägnat morgonen åt. Bokstavligt talat. Hade planerat ett långpass på 90 minuter men igår slog vädret om och täckte in hela världen i ett massivt islager (åtminstone där jag bor, i övriga Stockholm verkar det vara både snö- och isfritt).

Men eftersom solen sken och lockade och det såg helt strålande vackert ut bestämde jag mig för att sticka iväg en sväng ändå. Och det blev faktiskt mer tassande än springande. Jag hade räknat med att asfaltsvägarna skulle vara isiga men tänkte att det skulle vara lite bättre fäste i skogen. Vilket det också var här och där, där skogen var tillräckligt tät för att hålla marken snöfri.

skog

Man måste bli lycklig av den här utsikten

Men på fälten var det full av vackert skinande vit skare och här och där var blankisen så tjock att det faktiskt inte gick att springa ens med terrängskorna. De mer tekniska bitarna av milspåret blev alltså mer lufsa/gå/tassa än jogga och flera gånger sjönk jag igenom isen ner i leriga pölar. Tackar gud för mina härliga ullstrumpor som inhandlades för några veckor sen för de fick mig verkligen att hålla värmen om fötterna. Utan dem är hade jag garanterat fått amputera minst en tå… att klafsa i isigt vatten är inte jätteskönt.

fält

glad Anna på vackert isigt fält

Nu är jag iallafall hemma efter genomfört pass med en kopp kaffe och vörtbröd med ost i magen (alltså vörtbröd är sjukt underskattat, fantastiskt gott!), och så längtar jag efter nästa runda. Springa i solsken och minusgrader kan vara den mest lyckobringande aktivitet man kan ägna sig åt en söndag.

Standard
Livet

Sömnlös

kaffe

Lika trött som jag har varit varenda morgon de senaste veckorna, lika sömnlös var jag när jag vaknade idag kl 5. Efter lite vridande var det bara att ge upp och gå upp och göra sig lite kaffe.

Att vakna tidigt skulle kunna vara något bra, men det känns inte bra. Tankarna snurrar och virvlar och ger mig ingen chans att stänga av. Jag känner mig lost och i behov av en förändring. Jag är trött men kan inte sova.

Helst av allt skulle jag bara vilja stänga ner butiken och återkomma till jobbet nån gång efter jul. Bara sitta och stirra in i en brasa, lufsa på i raggsockor, ta långa promenader och rensa huvudet på måsten, deadlines och mål.

Jag längtar efter att bara vara, Kravlöst, prestationslöst, ångestlöst.

Standard
Livet

God morgon december

IMG_1256.JPG
Julmånaden är här och även om de små flingor som låg på marken i morse snart är borta så känns det som om det finns hopp om vinter ändå och det tunna vita lyste iallafall upp min väg till tåget.

Ibland behövs det inte så mycket för att lyckan ska infinna sig. Några ljus, lite snö och en insikt om att man är ganska lyckligt lottad även om man bor på en av de mörkaste platserna på jorden.

November var väl ingen höjdarmånad så nu säger jag: välkommen december!

Standard
Livet

Klämmer fram lite julstämning

advent

brasa

Försöker pigga upp mig i mörkret med att det är första advent idag men ärligt talat känns det inte speciellt juligt, mest mörkt och kallt. Jag hade gärna sett lite snö snart.

Jag har iallafall satt upp ljusstaken i fönstret och tänkt första ljuset i adventsstaken och så passar jag på att poppa lite julmusik medan pizzadegen värmer. Sen blir det nog brasa, och så kanske julstämningen infinner sig tänker jag?

Standard
Träningen

Oh sweet pain

IMG_1212.JPG
Styrketräningen har inte varit densamma sedan jag bytte upplägg nån gång i september/oktober så nu har jag bestämt mig för att återgå till det tidigare programmet. Igår var första dagen på det nygamla upplägget och trots att jag tog det lugnt och inte lassade på massa vikter kände jag mig härligt öm i kroppen när jag vaknade i morse. Nu svider det ordentligt i bröst, ben och rygg och jag ser fram emot dagens återhämtningspass. Vet inte om det blir simning i poolen eller 4 km jogg på lunchen men det blir iallafall nåt skönt för mina stackars muckler ;).
Har jag nämnt att jag älskar träningsvärk?

Standard